Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
268
iter daler arlicum.
Tallbarken uti skogarna torkades pà samma sätt som hö
pà hässja, således, att flera barkar lades ofvanpå hvarandra
uppå hvarje stång.
På de stora hedarna fans här intet annat växa: allenast
hvit mossa och ljung; så att desse orter för den orsaken skull
syntes aldeles obrukeliga, derest ej ljungen till någon nytta
torde kunna användas.
Kärrorna, på hvilka de föra sin säd och andra saker, äro
hjulen svarfvade på, af ett stycke, hvars diameter i höjden är
2 alnar, i tjockleken 4 tvärfinger, beslaget omkring af jern ocli
dubbla spikar. Axeln är af jern, så länge som han går genom
hjulen och ett qvarter innanför. Borterst på kärran äro 2
upp-ståndare ett qvarter höge, vid hvilka discus af kärran med 2:ne
jernkrokar fästad är. Discus är ’/* cylinder en famn lång.
D. 10 Julii. Som man ej anlände förr än vid midnattstiden, hvilade man
Geograph. fö]jan(je dagen öfver uti Elfdals prestgård. Emedlertid besåg
man kyrkan, var ut och fiskade och sökte förgäfves länge att
få en fyrfotad fisk, som sades springa upp i träden, den man
tror vara Salamandra aquatica.
Geogr. I kyrkan viste oss vår nya Geographus en sten på gången
liggande, med åtskillige characterer reticulatim utstuckne: 1
hvarest alla utritningar voro tjocka som ett halft finger och
spatia deremellan litet upphöjde; men att det ej var någon lusus,
visa de foveolce, som jemt följa efter upphöjningen. Men
skrifvaren har aldeles intet brukat någon seriem uti afritningen,
så att den samma synes så främmande, som sjelfva språket ock
stylen.
Physical. I Elfdalen och allt här upföre voro husen mycket brune
och solbrände af starka middagssolen.
Bredevid Prestgården rann en liten bäck, i hvilken alla
stenar voro mörkbruna; hvilken färg dependerade af den i jorden
kringliggande jern-mull eller myrmalm, som af vattnet
solverad, blifvit till victriol. Bekant är, att ali jernvictriol är
corrosive och färgar svart.
Straxt vid kyrkan, i öster, var en liten tjärn, den man
sökte fåfängt finna djupet uppå vid sjelfva bredden med en 3
famnars lång stång, som bredevid stranden var till finnandes.
Ty lösa dy en gjorde ingen botten.
1 Se fig. å nästa sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
