Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282 iter daler arlicum.
Vår Greographus förde oss sydost åt ett berg, Hykie
kalladt, i Mora socken, 1 m. från Elfdals kyrka. I ditresan låg
vägen förbi en oupptagen surbrunn ’/4 m. från kyrkan i
nordost straxt vid vägen. Man steg till sjös vid Näs by, der man
seglade in till bergsroten.
Sjön var 1/2 m. lång i öster och vester, men drar sig litet
at ändan i sydost. Kallas Lömsken eller Nässjön, på hvilken
var en holme på östra ändan, när intill norra brädden, som
kallas Lömskeholmen, var ganska liten, med två tallträen
besatt och gjorde delningen emellan Mora och Elfdals
församlingar.
Bönderna här i församlingen, förutan det, att de bruka
run-stafvar, skrifva än i dag sina namn och bomärken med runska
bokstäfver, som synes på väggar, skötstenar, skålar etc. Det,
man på intet annat ställe i Sverge ännu vet continueras.
Man examinerade surbrunsvattnet, som hade ganska stark
ochra; men föga någon odorem sulphureum. Brunnen var
belägen midt på en brant backe, vid pass 7 famnar ofvanför det
nedanom liggande kärret. Utsprånget är på norra sidan mycket
starkt med 3 ådror.
Hyläeberget låg pä en mycket sidländt ort; men var deremot
ganska högt, att det med rätta må sägas trotsa de 4 i Dalarne
namnkunniga berg. Man gick upp på vestra sidan, der det var
någorlunda slutt. Öfverst på hade elden fordom härjat; hvarpå
dock stod qvar några strödda träd med ljung pä en steril mark.
Berget bestod af hårda klippor och sten. Häruppå hade
åtskillige utgräfvit sina namn; det vi ock gjorde vid en tall, som
öfverst bestod af en ansenlig marqvast eller plica, med följande
ord: MEMBRA SOCIETATIS REUTERHOLM ANO-DA1EKARLICÆ 1734 Jul. 11.
Södra och östra sidan af berget var brant som en mur, af
ren sten, som intet var klufven, till en otrolig höjd. Præses
tog med sig alla 3 naturalisterna utför de brantaste klipporna,
att examinera hvad naturen gömt under så stark fästning. Intet
särdeles funno de, mer än en pur lifs hazard, der de sitt kära
lif den ostadiga lyckan emellan de löse klippor comitterade.
Nedanför branta bergsklippan låg en smal grön plats rundt
omkring på öster och söder med hvarjehanda örter utsirad,
hvilken, efter gemene mans utsago, sades vara curieusare än
mången hortus Botanicus. Nedanför dessà klippor låg sten på
sten, att man med största möda kunde hinna neder till bottnen
af en så ampel grundval, som naturen gjort hade.
Physieal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
