- Project Runeberg -  Carl von Linnés ungdomsskrifter / Andra serien /
331

(1888-1889) [MARC] Author: Carl von Linné With: Johan Erik Evald Ährling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

iter dalekarlicum.

331

kokas af, att bitterheten litet förgår, torkas, malas och bakas,
blandade med litet annat mjöl.

Jordemånen här i socknen är ganska god, helst längst i
norr efter floden, fast inunder sandfull eller grusig.

Landthafra växer här ganska ymnogt, ja så, att han ofta
slås af 2 à 3 gånger om sommaren till foder. Bästa medel
emot honom sades vara, att åkren väl gödes eller lägges i träde
öfver en sommar, då åkren stadigt rensas, att ban ej får
växa.

Man frågade efter, om dess frö intet kunde brukas till något:
svarades, att- somliga skära honom, dock förr än ban blifver väl
mogen (: eljest faller ban ut:) lägga honom på en tom loge, der
han torkas, då han merändels af sig sjelf utfaller, utan att
tröskas. De sade, att ban ock väl skulle bevaras, att han ej
kryper bort ur käril eller kar, hvar uti ban lägges, ty ban
hafver en aristam spiraliter inflexam, hvilken efter vädret, som
det är torrt eller vått till, vrider eller slår sig mer eller mindre,
hvarföre ban ock brukas af physicis som ett Termometer; när
nu agnen, som är inflexus, vrider sig, drages kornet upp. Denna
säd males (: sades ofta krypa ur qvarntratten :) och brukas bland
mjöl och bakas bröd af honom.

Man såg här ocli der vid knutarna reliquier efter böndren,
såsom påkar stående, af ovanlig tjocklek, hvilka förmenas
härröra derutaf, att böndren här äta mycket agnbröd.

Vinterråg sås här sällan, ty ban ruttnar gemenligen bort
under den långt på sommaren liggande snöen, att snöen må
komma bort snarare än ordinaire, hafva bönderna den invention,
att de strö på honom kolstubbe, som om våren smälter snöen,
som theoria colorum i physicis lärer om svart. Men häraf
förmenas åkren blifva svag efter oeconomorum observationer, som
säga, att kol snarare försvaga åkren, än de hjelpa, ty kolen
ruttna sent eller aldrig, emedan kolen äro intet annat än
parti culæ terrestres och nästan caput mortuum, balsameradt af den
resineuse fetma, som förut varit i trädet, hvilken, såsom ett
beck eller fetma, afstänger både väder och vatten. Men icke
desto mindre vet ock folket här af puré kolstubben, da de brändt
sina kolmilar, förskaffa sig härligaste gödsel, i det de instänga
den och derpå drifva sin boskap om natten, hvarigenom kolen
blifva saturerade af dyngans fetma, som blifvit extraherat genom
boskapens urin, hvilken massa sedan köres på åkren och blifver
en härlig gödsel i många år.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneung/2/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free