Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iter daiækaiilicusi.
Om aftonen då klockan ringdes B, kom man tillbaka in i
Falu stad, hvarifrån inan varit borta i G veckor ocli 3 dagar.
Physical. Vädret i dag blåste tämmeligen starkt, himmelen var mulen
och klar, med solsken och litet regn.
När man kom litet stycke från nattlägret, kändes starka
svafvellukten, som änteligen sågs uppstiga vid vestra sidan af
Fahlu stad och blef vid stadssidan sä stark, att ban nästan måtte
förqväfva den här vid ovane.
Utur denna grufva steg upp en stadig rök, hvilken med
hela grufvans beskaffenhet lärde oss förstå, att. bela helvites
beskrifning af theologis gifven, att imprimera i den säkra
menniskans förstånd, är tagen utur denna eller dylika grufvor.
Aldrig har någon poet kunnat beskrifva Styx, Regnum
Sub-terraneum och Plutonis eller någon theologus helvetet så
fase-ligt-, som det här synes. Ty utanför går en förgiftig, stickande
svafvelrök upp, som långt ikring förgifter luften, att man ej
utan möda ma komma dit. Denna fräter jorden, att inga örter
kunna växa omkring.
Nedre här under äro oräkneliga mörke, af solen aldrig
åskådade concamerationer med os, dam och hetta uppfylde till
450 alnars djup under den tunga och hårda jorden. 1 dessa gå
öfver 1200 solifugi, (olim) ad metalla damnati, ocli som djeflar
svarte laboranter, hvilka sot och mörker omgifva med rök och
os på alla sidor. Väggarne äro- mörke af sot, golfvet slipprigt
af sten, gångarne tränge, ingrafne såsom af mullvader, på alla
sidor af ett skarpt vitriolo veneris incrusterade, och taken drypa
af det eorosiva vitriolvattnet. Ras fruktas stadigt, utan
spe-rance på en minuts tid af ett säkert lif, hvilket vid minsta,
knäpp befaras och då momenio citius allas lif förockte1 kunde,
utan refugium för en af desse fördömde. Dess utom vet jag ej,
hvad ängslighet enom påkommer neder vid porten af detta regno,
eller otrolig läg-tan att komma upp. De här varande damnati
gingo nakne till medianen, hafvandes för munnen en ullen lapp,
att rök och dam allt för hopetals ej måtte insupas. Här gafs
icke rådrum fä taga ett rent anddrag, svetten rant ur deras
kropp som vatten ur en påse. Hur snart, var icke här att gå
felt ett steg, neder i de underliggande oändeliga hål, hur snart
kunde icke en liten sten nedfalla på ditt hufvud, hur snart
kunde icke en svimning komma öfver den, da man gungade på
1 ?Germanism: verrecken, krepera?
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
