- Project Runeberg -  Linné i Upsala och i Amsterdam /
20

(1878) [MARC] [MARC] Author: Aurora Ljungstedt With: Carl Gustaf Hellqvist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ysterhet, kontrasterade emot de stela ord och det
ceremoniösa sätt, som hon måste antaga och som tidens sed
fordrade mellan föräldrar och barn.

“Var det endast derför du har kommit hit?“ sade
borgmästaren, hvilken tydligen i sin beundran och ömhet
för brorsdottern suspenderat mycket af den brukliga
värdigheten och strängheten, som ansågs nödvändig, då man
talade till barn och yngre personer.

Dorothea nedslog ögonen och nöp i sin vida
garnerade kofta eller ‘nattyg‘, af storrosigt kinesiskt siden,
under det hon tycktes fundera på ett svar.

Mynheer Clifford lutade sig emot ryggstödet af sin
stol och lät sina blickar med faderlig belåtenhet hvila på
den unga flickan, som med sitt opudrade, lockiga hår
uppstruket och omknutet med ett band, sin korta, hvita,
i rutor stickade sidenstubb och sina silkesstrumpor med
gröna kilar och högklackade små tofflor, gnistrande af
guldpaljetter, verkligen var mycket täck, isynnerhet derför
att hon egde ingenting af den vanliga holländska flegman,
utan helt och hållet hade tillegnat sig sina
pensionskamraters, fransyskornas, medfödda behag och liflighet.

“Du har någonting att begära, och du må dristeligen
tala ut . . . du vet att jag alltid varit dig en huld onkel,“
återtog denne småleende.

“O! ja . . . mycket huld, men jag rädes likväl att
säga ut hvad jag tänker . . .“

“Se så, so så, tala utan fruktan, mitt barn . . .“

Då onkeln tecknade med handen att hon kunde sätta
sig ned framdrog Dorothea en liten taburett, och läggande
sig på knä derpå med armarne stödda emot karmen af
hans ländstol, sade hon tvekande:

“Onkel ämnar antaga en ny bokhållare eller
sekreterare i sin tjenst, har jag hört?“

“Jaha, det är sant. Nå vidare?“

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:28:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/linneupoam/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free