Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Jaså, är det på det viset... Guds död! det skall han få plikta för,“ sade onkeln med bister min och slog sin knutna hand i bordet.
“Jag visste väl att du icke skulle vilja ha honom i din tjenst, om du kände honom,“ återtog Dorothea.
“Nej, min själ!... Vet han hvem du är?“
“Det tror jag icke; han inbillar sig visst att jag är
någon tjenarinna här i huset, ty ... ty ...“
“Hur skulle han kunna komma på den tanken ?“
inföll borgmästaren, då Dorothea icke slutade meningen.
“Det var i skymningen och jag hade tagit Lischens salopp och hufva, för att okänd sjelf besöka en fattig qvinna, som låg illa sjuk och hvarom doktor Linnæus talat,“ svarade Dorothea rodnande och med någon tvekan.
“Så der ja, der ha vi det! ... Det är nästan alltid qvinnorna sjelfva, som gifva anledning till karlarnes
dumheter ... det hade varit bättre, om du tagit Lischen sjelf, än hennes kläder med dig...“
“Men onkel, i den stad, der Mynheer Georg Clifford är borgmästare, har man sagt mig, och jag trodde det, att en hederlig flicka kunde gå oantastad, hurudan salopp hon hade på sig.“
“Du är en liten munvig ocli dristig skälm," sade onkeln och nöp henne i den rosenröda hakan. “Men trots den tukt och ordning, som Mynheer Clifford söker att upprätthålla i Amsterdam, så göra de unga jungfrurna dock klokast uti, att nyttja sina egna kläder och sedesamt hålla sig inom hus, sedan mörkret inbrutit.“
Dorothea steg upp och neg med en mycket undergifven min, i det hon skalkaktigt hviskade:
“Och den tyske handsekreteraren?“
“Må aldrig mera sätta sin fot inom mina dörrar."
Den unga flickan kysste sin onkels hand och ämnade aflägsna sig, då Mynheer Clifford hastigt, i det han skarpt betraktade henne, sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
