Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linné i Upsala och i Amsterdam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
“Hvad! Lilian ifrån professor van Royen! Gjorde du bukett af det enda dyrbara exemplaret för våra samlingar?“ utropade borgmästaren med fasa och vrede.
“Ack min Gud!... jag visste icke att...“
“Men han fick den ju? Han räddade den i alla fall?“
“Ja bevars!“ svarade Dorothea förtretad.
“Det var anordningarne för festen, som kom mig att glömma förvara asken der den låg," mumlade beklagande Mynheer Clifford, som var en lika ifrig botanikus och blomsterentusiast som Linnæus och just derför värderade och beundrade den unge svenske vetenskapsmannens nya och snillrika system att ordna hans dyrbara botaniska
samlingar.
“Trösta dig, mitt barn, jag är icke mera ond på dig, efter blomman kom tillrätta," återtog han mildare, då han såg Dorothea alltjemt gråta. “Jag vill i alla fall försöka att erbjuda honom min nièce till äkta, såsom det sista medlet att förmå honom stanna i Holland.“ tillade han helt sakta för sig sjelf, återkommande till sin förra tanke.
“Det är förgäfves ... förgäfves ...“ mumlade den unga flickan sorgset och smög sig ut ur rummet.
Och förgäfves var det också. Alla de fördelaktiga och ärofulla anbud och förslag man i Holland gjorde Linné, gjorde man honom sedan äfven i London, Paris och flera
andra ställen, men fåfängt.
Oegennyttig, renhjertad och känslofull som ett barn, tillbakavisade han alla materiela fördelar, för att
tillfredsställa sitt hjertas längtan efter den okonstlade lyckan af ett hem och en maka i sitt fädernesland, och tyckes icke ett ögonblick hafva varit frestad att bryta sina löften till den anspråkslösa flickan i Dalarne.
Det der var en man för hundrafyrtio år sedan. Fins det väl i vår kloka, praktiska tid, någon som skulle handla på samma sätt? En man med ett öfverlägset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
