Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(CM SEN
seder icke voro de bästa — ja att hon lemnade åt denne
man att granska de kristliga dikter, hon författade.
Roligast är det sätt, hyarpå Costéro söker att förlika
det skenbart uppbyggliga i början och slutet af hvarje Mor-
gante-sång med allt det burleska, som ligger emellan dessa
ändpunkter. — Detta, försäkrar han, ger en fullkomlig bild af
lifvets trenne åldrar. I barndomen kan man med andakt
bedja, och i ålderdomen tager man åter sin tillflykt till Gud.
Men under de kraftfulla åren har man nog med att tänka
på sig sjelf, inkastad som man är i kampen för tillvaron,
ja ofta i strider på lif och död. Då rusar man blindt fram
i pojkstreck, kärleksäfventyr, stordåd och fruktlösa sträfvanden.
— Liknelsen vore god, om Puleis böner alltid vore allvar-
liga, såsom (8: 95):
Från himlen Krist Er hjelpe och bevare!
eller (17: 139):
Bevare Eder engeln Raffaello!
Men när skalden, i slutet af tolfte sången, önskar sina
åhörare eller läsare:
Må Herrans engel hålla Er i lufven!
(TP Angel di Dio vi tenga pel ciuffetto)
kunna vi deri igenkänna sucken af en gammal man, som
genom bittra pröfningar fått sinnet vändt mot det himmelska?
Ingen af de stridande åsigterna synes oss hafva uttalat
hela sanningen om Pulci. En annan väg står att pröfva.
S Vv
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
