Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre såg man längre och djupare. För ögat tedde sig
naturen i en hittills icke anad storhet, skönhet och harmoni
— allt samman liksom ordnadt af en gudomlig hand till
taflor. Den medeltida jemmerdalen var försvunnen för en
lycklig verld, full af njutningar, till hvilka de gamle hedna-
gudarne, som skyddande magter, å nyo lockade. Det var
som om en ny jord framtrollats, dock icke en jungfrulig
mark, utan om urgammal odling vittnande praktbyggnader
och en förfädrens storhet återkallande ruinverld: Huru rikt
befruktande för tanken var det flitiga genomsökandet af Roms
och Italiens ödemurar — dessa äkta reliker bland den krist-
liga kultens många understuckna: redan Boccaccio (Fiamm.,
c. 5) hade med rätta kallat dem urgamla saker (cose anti-
chissime), och dock nya för nya sinnen (nuove a moderni
animi). Äfven en ny menniskoverld utbredde sig för detta
italienska slägte, som just på grund af den individuella
utveckling, det egde framför andra samtida folk, mer än
något annat folk förstod att intränga i den individuella men-
niskonaturens hela halt och klargöra för sig dess mångfal-
diga yttringar. De vigtiga bokfynden, den stora grekiska
invandringen och den nyuppfunnå boktryckarkonsten täflade
med hvarandra att göra forntidsanden bemärkt af en hvar.
Förtroligheten med Catullus, Ovidius, Vergilius, Tibullus och
Martialis blef icke utan verkan. <Skalden lärde att icke
längre, såsom förr, i konstlade uttryck och former insnärja
sin egendomlighet, utan lägga den klart och öppet fram.
Man började på allvar eftersträfva en fullkomlig objektivering
af menniskans andliga rikedom. I och med personlighets-
känslans fulla uppvaknande öppnade sig nya inre källsprång
med hela fullheten och styrkan af en dittills hämmad skapar-
kraft. Man trampade icke blott i de Gamles fotspår, hur
mycket än detta också gjordes af humanisterna; hvarvid man
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
