Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På smör och öl och must, om den är kraftig.
Men, framför annat, all min tro jag sätter
På gammalt vin, som ger mig fröjd otalig —
Och den på dryckjom tror, han varder salig.
Derefter gycklar han på ett rått sätt öfver madonnan,
sonen, treenigheten, bönen, de teologiska dygderna (le virti
teologiche), sakramenten o. s. v. Han berömmer sig att på
det afskyvärdaste ha utöfvat alla dödssynder och laster; det
fröjdar honom att framhärda deri:
Som följesven jag också med mig förer
All syndalast, som turk och grek tillhörer.
Men till ett enda brott hade han aldrig, ville han aldrig
göra sig saker. Man skulle aldrig om honom få höra (st. 142)
Att till förräderi han sig förnedrat.
Blott denna enda, hårfina moraliska länk höll honom
ännu fast vid det goda. — Slutligen kan man i 27:de sången,
då Orlando gör sin sista bön, kasta ett par blickar i skal-
dens. innersta. Han talar så otvetydigt ur hjertat, när han
(126—7) säger:
Guds barn, jag tror, vi äro alle samman;
och hoppas att från denna allmänna lifsgemenskap med Gud
skall i himlen följa allmän tillgift för allt hvad här är feladt.
Äfvenledes ligger rörande allvar i den förespegling, som göres
(st. 145) den döende, att hans trogna kärlek skall fortvara
efter döden.
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
