Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Th. Lysander - Var Luigi Pulci utan gudsfruktan, och var hans mening någonsin att komma förargelse å stad? - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underverken och det högvördiga kleresiet tillåter sig ock
Pulci allt jemt mer eller mindre förtäckta ogrannlagenheter.
Pulcis hjeltedikt ger likaså en trogen bild af en motsägelse,
som låg i tidehvarfvets lynne: allmänt uttaladt förakt för
bördsadel, paradt med verklig vurm för riddarevärdigheten.
I båda dessa hänseenden gick Firenze i spetsen. TI likhet
med alla köpmans- och penningevälden var det florentinska
samhället realistiskt och kunde icke hysa aktning för de
utländska baroner och riddare, som visade sig med tom
börs och så innerligt väl behöfde förtjena en slant; tvärt
om skrattade man godt åt dessa transalpinska sluskar med
hjelmprydnader och högförnäma later. Men på samma tid
stodo tornerspelen, såsom folknöjen och nyttiga kroppsöfnin-
gar, i högsta flor. Ofrälse stånden lekte riddare, men efter
mönstret af de gamla plägsederna: ingen fick bryta en lans,
som icke innehade riddarevärdighet. Denna vardt alltså snart
en ren modesak; ett verkligt raseri grep omkring sig att
åtnjuta denna lättfångna utmärkelse; och man egde redan
på 1470-talet i Ferrara en tom orden, »den gyllene sporren,»
som medförde titeln af »cavaliere:> Dessa skuggspel af det
verkliga riddarväsendets förgångna härlighet gåfvo de satiriska
skriftställarna — från Sacchetti till Folengo — rika ämnen
till mustigt skämt: riddare funnos nu utan häst, krigsduglighet
och riddarepligter; i stället för att hvarje embetsman och
borgare finge denna rang, »kunde man göra en oxe till
riddare» o. s. v. Pulci låter nu visserligen riddarna bära sig
löjligt åt i ord och handling; men som han skref för grund-
liga kännare af tornerspel och krigsväsende, måste alltid de
hugg och stötar, som skiftas, vara fullkomligt regelrätta.
Hvarför han tecknat Karl den Store som en gammal narr,
skall det följande utreda. Den rigtning, som låg i tiden,
att lära känna hela vår jord, har äfven utöfvat sitt inflytande
5I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
