- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
62

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den slingrande vägen gick alltjemt i stigande; på båda
sidor sträckte sig vilda ängsmarker, öfversållade med myria-
der röda anemoner. I intet land har jag sett denna enkla
och dock så praktfulla blomma växa i sådan ymnighet som
uti Palestina. Det är liksom hade det blod, hvilket en gång
flöt från Golgatha, genomdränkt den helgade jorden för att,
droppe för droppe, åter lefva upp i oändlig mångfald till
en evigt återkommande erinran om det offer, som bringa-
des på korset.

Allt tyngre blef mig stråten; ändtligen nådde jag kul-
lens topp och nedsjönk utmattad på en sten vid vägen.
Framför mig, i solnedgångens sista strålar, låg Jerusalem.
Jerusalem! hvilka bilder frammanar icke genast för vår själ
detta blotta namn! I brokigt tåg draga de alla förbi, ifrån
de ljusaste och renaste i mensklighetens häfder, intill de
fruktansvärdaste och mörkaste. På denna lilla fläck af jor-
den hafva tjugo århundraden samkat sin tro, sin kärlek och
sitt hopp såväl som sitt hat, sin lystnad och sin hämnd.
Den staden är, bland alla städer, en ärorik martyr, och om
dess grund skulle kunna gälla, i ännu högre mått, de ord
hvilka påfven — jag minnes icke hvilken — en gång yttrade
i Rom, till någon som bad honom om en relik. >Tagx,
sade han, lutade sig ned och grep en handfull stoft, se
här reliker!»

Jag tänkte härpå medan jag, halfliggande på klippan,
borrade ned handen uti gruset vid vägkanten och lät san-
den glida mellan fingrarne. Jag tänkte på de millioner
pilgrimer hvilka före mig trampat denna stig, och hvilkas
fötter, genom årtusenden, nött detta damm: ur hälleberget,
och mina blickar följde vägens hvita strimma bort till hori-
zonten emot Bethlehem. Plötsligt slog det mig, att denna
väg gick genom trakter, hvilka ifrån början måst en gång för

SN

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free