Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( FA
sekelgamla lönnar, och hvars södra sida begränsades af en
ofantlig trappa, som förde ned till den underliggande stads-
delen. Uppifrån denna trappa hade man en präktig ut-
sigt öfver de på höjden midt emot liggande tempelbyg-
naderna, och vid första blicken dit bort blef mig orsaken
till folktomheten på gatorna klar. En oräknelig, böljande
menniskomassa betäckte nemligen det rymliga plan som ifrån
templets vestra hufvudingång sträckte sig fram till ett palatslikt
hus hvilket att döma af dess romerska prägel måste vara
rådhuset eller någon annan offentlig byggnad. Denna folk-
mängd tycktes, af någon för mig oförklarlig anledning, vara
försatt uti en stark upphetsning; alla blickar voro riktade på
en af templets sido-portar, framför hvilken vakt var uppställd;
knutna händer lyfte sig hotande, och ett af tusentals röster
framkalladt, oafbrutet, sorl öfvergick stundom till larmande
utbrott af otålighet och vrede.
Jag ämnade stiga utför trappan, för att närma mig
skådeplatsen för tumultet, då jag varseblef en gammal tig-
gare, sittande i trappans ena hörn, insvept i en filt och
med ryggen stödd mot en af pelarne, som uppburo husen
på tre sidor af torget. Jag gick fram till honom, lade ett
silfvermynt i den träskål, han för sådant ändamål hade i
sitt knä, och frågade honom om orsaken till den bullrande
folkskockningen på tämpeltorget. Han vände sitt bruna,
fårade ansigte långsamt emot mig, och då först märkte jag
på hans skumma blick, att han var blind.
— När visste räfven mindre än hvad mullvaden vet?
svarade han i vresig ton; du måtte väl lika väl som jag ha
reda på, att det är i dag som domen faller!
— Domen! hvilken dom? frågade jag i min ordning.
— Dina sulor böra vara slitna, frände, sade han, då
du ännu icke hunnit få höra det, hvarom hela landet talar;
68
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
