Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
daren, släpande med sig en mängd löst folk och slödder,
som på hans befallning kastar sig öfver oss, intet ondt anande.
Sjelf stod han i porten till andra förgården, uppmuntrande
våldsverkarne, smädande och ropande, att vi gjort templet
till en röfvarekula. I blinken voro bord och pallar utka-
stade och sönderslagna, och vi alle, ärlige judar, med hugg
och slag, drifne ut ur Herrans hus af desse hedningar och
upprorsmakare! Det hade säkert gått mig, blinde usling,
illa, hade icke min son Zadoch, det ogräset, lupit till och
dragit mig ur trängseln. Jag trodde i förstone, att han
af en slump kommit tillstädes; men sedan fick jag höra, att
han, Gud förgöre honom, följt i Nazarenerns släptåg. Han
var lockad och röfvad ifrån mig!
— Nå, men efter den dagen skämdes han väl, så att
du snart fick honom i tukt igen?
— Jo det skulle du sett; det skarnet! dock, fritt är
mitt samvete ifrån den skulden, ty hvad jag, i kärlek, allt
arbetat för att få honom att hålla sig ifrån den hundbitne
galningen, det kan käppen här bäst bevittna; men all min
möda vardt förspilld. För hvarje dag som gick, bragte han
allt mindre och mindre med sig hem; slutligen återkom han
en qväll med tomma händer, och då jag genom grannarne
visste, att det blott var derför att han, dagen igenom, hängde
efter och hörde på den gudshädande lögnaren, så skickade
jag honom, med min förbannelse som aftonvard, att söka
sig herberge hvarhelst han gitte.
— Och har han aldrig försökt återvända?
Ett ondskefullt leende krökte gubbens läppar: — Jo,
en gång, sade han; men jag tror det blir den sista. —
Jag satt derborta under lönnarne, eftersom jag, för det mordiska
bykets skull, icke kan vara uti templet; då hörde jag två
personer stanna framför mig, och en röst, som jag alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
