- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
76

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gå så länge fritt ibland oss, smädande Gud och hans tje-
nare, hånande kejsaren och predikande uppror! länge, allt-
för länge, har den illfundige orostiftare, som låter kalla sig
Christus och Messias, fått gå omkring här på bygderna för att
med syndig trolldom förleda folket att utropa honom till ko-
nung. — Till konung! han som i sitt vanvett ohelgar templet,
bryter Sabbaten, bannar presterna, förbjuder skatten, umgås
med Samariter och skökor och spisar med publikaner och
spetelske! han en konung! — Väl vet jag, att det förvisso,
aldrig kan ske, men blotta tanken derpå är Herodes till
en skymf och kejsaren till en förargelse? och kunde deraf
väl möjligen hända oss, att Cesar, missledd af falska ryk-
ten, sände hit en krigshär och lade landet helt under sig
och gjorde utskrifningar och belade oss med tredubbla skatter,
allt för denne förhexade ränksmidares skull. Önskligt vore
det visserligen derför, att han finge dö och gjordes oskad-
lig; men — vår heliga lag förbjuder oss att sjelfve bära
hand på en menniska, utan är det öfverhetens sak, som der-
till fått sig svärdet i handom. — Låt oss derför se till,
att det blifver Pilatus som både dömer och afrättar honom,
så få vi vår rätt utan att behöfva orena våra händer i en
nästas blod. Lyckas icke det, kan man ju alltid sedan se
till, hvad som är att göra.

Detta tal mottogs af hopen med nästan odeladt bifall.
Visserligen hade, på grund af gubbens klena stämma, blott de
närmast stående kunnat höra det, men de aflägsnare hur-
rade med, på god tro, och jublet blef derför allmänt. Endast
slagtardrängen syntes missnöjd med uppskofvet:

— Nå, om så ändtligen skall vara, dundrade han med
stentorsröst, så låt det då åtminstone blifva något af med
den der domen! hur länge skola vi stå här och torka? Låt
oss komma i tal med de höge herrarne, låt oss kalla på

76

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free