- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
94

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slitningar emellan oss, vill jag göra Eder ett sista förslag.
I veten, att det af ålder varit brukligt, att den, som här i
kejsarens höga namn bjuder och befaller, hvarje år, vid
Sötebrödsfesten, gifver fri en lifdömd brottsling. Här sen
I nu framför Eder dessa båda; den ene, hvilken hvar-
ken Herodes eller jag ansett oss kunna fälla, och denne
andre, Bar-Abbas, som, redan ofta straffad, nu sednast med
mord och plundring deltagit i det upplopp, för hvilket han
blifvit dömd till döden. — Jag har beslutat att i dag till
förmån för den ene af de två utöfva min benådningsrätt
och öfverlåter nu med tillförsigt åt edert skön att i mitt
ställe välja — Betänken Eder väl och ransaken edra hjertan,
hvilken af de två, som mest är värd förlåtelse — Talen nu,
jag väntar!

Det var ett gripande ögonblick. Jag blickade hän på
de båda, hvilkas lif det nu gällde. Hög och oberörd stod
den törnekrönte med samma djupa, svårmodiga uttryck i
sina milda drag, som jag redan anmärkt, då han stod inför
Herodes, men också med samma frid och stillhet utbredd
öfver hela sitt väsen; aldrig skulle: någon hafva kunnat gissa
sig till, att han var en af dem, hvilkas öde nu vägde i hän-
derna på en ursinnig folkhop. Vid hans fötter låg den
andre flämtande, förvriden, nedtryckt; hans skri hade tystnat,
och orörligt stödd på sina knutna händer, med fradgan i
munnen, de slöa; skelande ögonen stirrande bort i rymden,
väntade han, redan halfdöd af ångest, på det friande eller
fällande ordet, Men denna väntan blef icke lång; utan tve-
kan, med samma vilda dånande röst ropade hela den ra-
sande mängden som en enda man: — Bar-Abbas! Bar-
Abbas! gif oss Bar-Abbam lös!

Prokuratorn sprang upp från sin stol; hans ansigte öfver-
drogs af en mörkröd sky, han försökte tala och tecknade

94

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free