- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
97

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LITA

lande den ene ett bronsfat, den andre en vattenkanna och
ett linnekläde.

— Må han således dö, fortsatte Ståthållaren och sänkte
sina båda händer i fatet, som slafven fyllde med vatten;
må han dö, eftersom I hafven beslutat hans död, och jag
är oförmögen att förhindra den; men så skola åtminstone
mina händer varda rena ifrån denne rättfärdige mannens
blod, och — jag säger det Eder i förväg, — detta blod
skall återfalla på Eder sjelfve!

En orkan af skärande missljud följde på dessa ord.

— Ja, ja gnugga på du, Pilate! hånskrattade hopen,
— Spill inte ner dig, Ståthållare!... Var inte ängslig för
oss! — hans blod må gerna komma öfver oss, våra barn
och våra barnbarn!

— Våra barn och barnabarnsbarnbarn! skrek min granne,
i det han med ett skutt hoppade ned från bänken.

Fem minuter derefter var broplanen tom, och mäng-
den började långsamt skingra sig vid ropen: till Golgatha!
till Golgatha!

Jag visste, att vägen till afrättsplatsen gick tvärs ige-
nom staden, och just derför valde jag att hellre gå den
gata fram, som utmed murarne af Davids borg ledde ut
till den helt nära liggande vestra stadsporten. Efter allt
detta afgrundslarm behöfde jag komma i stillhet och åtminstone
få njuta ett yttre lugn; efter inandningen af denna för-
pestade luft behöfde jag insupa en, som vore renare och
friare, och framför alt ville jag fly undan den vidriga,
afskyvärda folkmassan. Jag påskyndade mina steg och snart
hade jag hunnit utom stadsporten.

Der ute var ljufligt. Dagens starkaste hetta var förbi,
och eftermiddagssolens sneda strålar började redan att i
rosenrödt färga de vid synkretsen skockade molnen och af-

97 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free