- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
99

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G. von Rosen - Sista dagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

spridda skaror drogo bort på vägen, som förde uppåt ber-
get. — Jag uppnådde stadsporten och blandade mig i
hopen, hvilken man skulle kunnat tro vara samlad till firan-
det af någon lustig folkfest; öfverallt sågos glada ansigten,
hördes muntra samtal, skratt och skrål; här och der bland
grupperna sutto fruktmånglare med fulla korgar, och vatten-
försäljare gingo omkring med lädersäckar på ryggen och
bjödo ut sin vara genom att i händerna slamra med sina
bägare; — Jag ställde mig i hvalfvet och lyssnade med klap-
pande hjerta till hvarje ljud, som kom ifrån staden; länge
förblef det tyst derinne, och jag började redan hoppas, att
den förmodade öfverrumplingen verkligen egt rum och lyckats,
då plötsligt en trumpetstöt lät höra sig på afstånd. Vid
denna välbekanta signal afstannade, med ens, alla samtal
och oljud, folkmassan fördelade sig skyndsamt på båda
sidor om porten, och jag kunde icke längre betvifla, att
det var dödståget, som nalkades. En kort stund derefter
syntes också dess främsta del vika om närmsta gathörn
bortom porten.

Jag hade lyckats tränga mig ända längst fram vid
vägen, och mina blickar sökte ifrigt den dömde; sedan två
afdelningar ryttare och fotfolk passerat förbi, såg jag honom
slutligen nalkas, men så blodig och dammig, så nedböjd och
förstörd, att jag nära nog icke hade känt igen honom. Man
hade tagit af honom den skymfliga röda manteln men låtit
honom behålla törnekransen, hvilken ytterligare hade sönder-
skurit hans hufvud, så att blodet runnit ned i hans hår och
skägg samt fläckat öfre delen af hans hvita klädnad; jern-
bältet med fotbojorna hade han fortfarande på sig, men
handklofvarne voro lösgjorda och hängde ned i sina kedjor
för att tillåta honom att med händerna fasthålla det ofant-
liga träkors; på hvilket han skulle lida sin fasansfulla död,

929

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free