Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - I. ”Morbror Pelle”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rynkning af hans ögonbryn kastade liksom en skugga öfver
klassen, och det obetydligaste leende på hans läppar var en
solglimt, som spred liksom en ljus strimma utefter hela bänk-
raden. Oskick och olydnad straffade han strängt, men strän-
gare än allt straffade han lögnen, ty lögn hatade han som
intet annat.
Såsom undervisare var han helt och hållet en man af
den gamla skolan: han pluggade in och han pryglade in,
men han gjorde det som en karl, och hans slag föllo sällan
i otid, de röjde och uppmjukade lättjans hårda mark enligt
den tidens metod att bearbeta dylik jordmån: det var må-
hända ej den bästa, förbättrade metoder hafva sedan upp-
funnits, men den gamla var ej utan frukter på sin tid.
Och dock — hvad skola vi säga om följande? Denne
samme: stränge Morbror Pelle finna vi en vacker dag under
en rast stå barhufvad på gatan midt i en krets af pojkar, som
ifrigt tränga sig omkring honom: han har köpt körsbär af
en förbifarande trädgårdsmästare, och nu står han der med
hatten i hand — den var full till brädden — och dröjer le-
ende qvar, till dess pojkarne plockat hvart enda bär. Vi finna
här samma inkonseqvenser hos den stränge magistern, som
förut hos den stränge ekonomen — och dock gick det lika
bra med Morbror Pelles undervisning som med hans ekonomi.
I att nöta in utantill torde denne egendomlige ma-
gister ej ha haft sin make: hvad han en gång lärt sina
pojkar, det satt fast som berg, det var nitadt i deras
minne för alla tider. Eller månne någon af hans gamla
lärjungar, vi vädja till dem sjelfva, de må nu vara bruks-
patroner, grosshandlare, prester, officerare eller kopparsla-
gare, månne de ha glömt sina latinska deklinationer och
konjugationer? Hvad de 22 använda dem till, det lemna
vi derhän, men vwvi tro, att de ha dem qvar. Om
172
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
