- Project Runeberg -  Literärt album innehållande vitterhetsstycken och poemer / Årgång 3 /
194

(1877-1882) With: Gustaf Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - III. En hjelp vid Morbror Pelles sida

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en tuktande skärpa i förmaningen, som verkade nästan
lika kraftigt som Morbror Pelles rotting; ja, såsom straffta-
lare, om vi så få säga, var hon Morbror vida öfverlägsen: hen-
nes tal var då flytande och varmt som en lavaström och
tillintetgörande som en sådan, och vi tro, att mången fans,
som hellre tog emot något på ryggen af Morbror Pelle än
ett dylikt elddop af Moster Gustafva. Hon kände väl dess
kraft och sparade utbrotten för utomordentliga tillfällen. I
allmänhet var hon strålande och vänlig mot pojkarne och tog
sig an dem på det mest omsorgsfulla sätt. För Morbrors
systersöner och sina egna brorsöner var hon som en mor,
och för de andra var hon åtminstone som en moster. Till
henne anförtrodde man sina sorger och sin glädje, till henne
kom man och klagade öfver sin lexa, och med det största
tålamod hörde hon på allt och hjelpte alltid, der hon kunde,
ja, vi hade så när sagt, äfven der hon inte kunde, ty
med latinska grammatikan i hand — och den var ej hennes
starka sida — såg man henne stundom under smek och
vänliga ord öfva någon liten gråtande latinare i deklinatio-
nen af »mensa» och »dominus» Skulle man skrifva bref
hem, hvilket för yngre och mindre vana skribenter ofta
föreföll svårare än någon lexa, och som sällan skedde annat
än på påminnelse af Morbror, så var det ofta hon, som
inspirerade den lille : brefskrifvaren med några ljusa idéer
rörande märkvärdigheter i Karlstad och röda gården, pas-
sande att berätta för pappa och mamma, och när utkastet
var färdigt, genomläste hon det och påpekade och förkla-
rade staf- och formfel.

Men hon hade också för sina gossar många små be-
styr af annan art. Kom något i olag på kläderna, såsom
att en knapp gick ur eller en söm gick upp, så var man
alltid van att gå till Moster Gustafva och få det lagadt. Hon

194

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:32:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/litalbum/3/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free