Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N. P. Ödman - «Morbror Pelle» och hans pojkar - P. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade af en förklarad glans. Ofta på sjukbädden, till ock
med under feberyrseln, voro hans tankar hos hans fattige.
Också visste desse, hvad de i honom mistat. Man berättar,
att, då dagen efter hans död tvenne fattiga gummor möttes på
vägen, och den ena klagande sade »>Har du hört att prosten är
död?» så svarade den andra: »Ja! det gråter i hvar buske». Och
hon kunde säga det med sanning, ty hela hans församling
begret honom som en fader; men ej blott detta: underrät-
telsen om hans död mottogs med sorg i vida kretsar bland
gamla lärjungar, embetsbröder och vänner både inom och
utom stiftet. När hans kista nedsänktes i jorden, stodo vid
hans öppna graf bland andra hans sex systersöner — alla
nu genom hans hjelp välbestälda män i statens tjenst eller
i praktiska yrken — och välsignade under heta tårar hans
minne. Kistan var höljd af blommor: de hade kommit från
många håll, och de voro mer än en uppmärksamhet mot
qvarlefvande, men än ett farväl till den döde: hvarje blomma
var ett brinnande tack. Flera år efter hans död, då hans
slägt längesedan försvunnit från orten, sågos ännu om som-
rarne friska blommor på hans graf; och om vintrarne, då
man ej kunde bjuda honom sådana, fann saknaden den ut-
vägen — smaklös må vara, men rörande — att i snön på
grafven sätta buketter af — pappersblommor.
Och må nu äfven dessa enkla minnesblad af en af
hans forna pojkar få vara, om ej annat, en liten pappersblomma
nedstucken i snön vid juletid på Morbror Pelles graf.
207
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
