Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ovilkorligen vid en sund utveckling måste odlas för att bilda
en kraftig och välgörande motvigt mot genialitetens
och den subjektiva känslans öfverhandtagande,
nemligen det område, der icke blott det inre lifvets,
det i sina egna drömmar vällustigt rufvande hjertats
strider utkämpas, utan der det yttre, i verkligheten
oss omgifvande eller i historien oss manande lifvet
bjuder oss sina råa naturformer med fordran att
i konstnärligt ombildad gestalt uppställas i det
skönhetens Pantheon, hvilket hvarje slägte på jorden
i mån efter sina krafter med oemotståndlig drift
sträfvar att lemna i arf åt efterverlden, – med ett
ord, hvad hafva vi vunnit på det objektiva fältet,
inom den berättande och handlande poesiens verld, inom
epiken och dramatiken? Ty om vi undantaga Runeberg,
hvars bildning, ehuru med vår beslägtad, dock gått en
annan väg och, uppspringande från nationell botten,
med de gamle såsom förelysande exempel stigit från den
personliga känslans lyriska svärmerier vid Pindens fot
till den episka åskådningens omfattande och objektiva
utsigter på dess höjder, hafva med få undantag
våra utflygter på det episka och dramatiska området
antingen varit svaga, famlande försök utan hållning
och säkerhet i skapandet af en äkta, objektiv, poetisk
gestalt, eller har man från den lyriska paletten
hemtat ett sådant öfverflöd af granna och i ögonen
slående färger, att det, som är hufvudsaken i en sådan
gestalt, nemligen teckningen, sanningen, lifvet,
fått vika för ett sken, som bestuckit ögat, medan
det dömmande förståndet blundade. Följden häraf har
blifvit den, att vi under ett oförståndigt slösande
med koloriten icke allenast förlorat all stadga i
handen, när det gällde att teckna en verkligt lefvande
bild efter naturen, utan äfven blicken, bortskämd
genom den glödande färgprakten, har förslöat sin
förmåga att se skönheten i sådana drag, som utmärkas
mera af sanning och enkelhet än af ögonblickligt
slående effekt. Vi se mera på formen än på saken,
mera på det retande skalet än på det väsende, hvaraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
