Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
hufvudsakliga gång? Hvar har han kastat öfverbord sitt
eget snilles fordran på konstnärlig afrundning och
gruppering, på enhet i handling och karakterer? Hvar
har han icke med sann instinkt gripit den punkt i
handlingen, som ger bästa öfverblicken både tillbaka
och framåt, och derifrån såsom en äkta apostel
för sanning och rätt, på samma gång han älskar
menskligheten med en glödande kärlek, gifvit oss
en blick in i Guds eget rådslag, i försynens sätt
att leda våra öden genom ondt och godt fram emot det
goda? I detta och dylikt, som verkligen karakteriserar
honom och utgör hans oförgängliga storhet, skola vi,
så mycket i vår förmåga står, söka likna honom, men
icke i några yttre, oväsendtliga sjelfsvåldigheter,
hvilka stundom af oförmågan eller det kortsynta nitet
sättas i system, på det man derbakom må söka skydd
och dölja sin brist på skapande kraft, alldeles som
en mindre lyckligt bildad kroppsgestalt kan gömma
sina brister i de efter ett barockt mode formade
posen och puf-farne på drägten. -
Vi hafva i det föregående sökt visa, att det
historiska skådespelet Karl XII är i sin egenskap
af dialogiserad historia mera episkt än dramatiskt,
och att detta beror på ett missgrepp, som åter tycks
grunda sig på en falsk uppfattning af Shakespeare, en
tolkning af hans grundsatser efter bokstafven och icke
efter anden. Detta skulle således innebära, att om
det riktiga greppet blifvit gjordt, om en sådan punkt
i Karl XILs lif blifvit vald, soini sig innefattade
blomman af det förgångna och fröet till det kommande,
så skulle det historiska skådespelet ha blifvit ett
verkligt skådespel, ja, kanske till och med en tragedi
af det äkta slaget, i hvilken den rikt utrustade
hjelten går under, emedan bristen på harmoni blir
för stor att kunna bestå i en sansad verldsordning,
emedan egenviljan sträcker sin hjessa för högt
öfver det menskliga jemmnåttet, för att ostraffadt
undantränga andras individualitet, hvilken också är
berättigad att existera. Man skulle här kunna fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
