Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
ses som äkta poetiska perlor. Här liksom oftast
stiftar snillet sin egen lag, oeh allt som är
godt gjordt, är godt, om det äfven utgör en farlig
fallucka för svärmen af ytliga härmare. Så mycket
är säkert, att slika lyriska fermater skola, för
att vara lyckade, anbringas på helt annat sätt och
formas med helt andra grepp, än hvad fallet är
i Hå-tunaleken. Vi vilja bland en mängd ställen
af denna art endast påpeka t. ex. sjunde scenen
i andra akten, der den beskedlige Hertig Erik,
med tillnamnet Allsintet, företager sig det högst
otacksamma arbetet att i ett lyriskt stycke af elfva
strofer söka öfvertyga åskådaren eller läsaren,
att han är en högst respektabel och hygglig karl,
som lärt sig af Thorkel Knutson att beherrska sina
passioner, - i fall han egde några, ty han bekänner
sjelf i sista strofen att
"blodets flod så stillsamt har sitt lopp I mina
ådror."
Utom det odramatiska i att låta denne, som är
målsmannen för det förnuftiga, tala om sig sjelf i
stället för att handla, är det osmakligt att höra
honom i långsläpiga verser berömma sig af något,
som hos en verkligt ädel man aldrig bör komma öfver
hans läppar, icke ens då han är ensam. Ännu mera
opassande är denna lyriska pratsamhet i den tredje
aktens sjette scen, som just skulle utgöra handlingens
kulminationspunkt, då den ädle Thor-kels testamente
till konung Birger framföres till majestätet af
den grymt offrade marskens förföljda, men ädla
och oförskräckta dotter. Hvilken situation för
åstadkommande af en storartad verkan! Men i stället
för att låta saken tala för sig sjelf och inskränka
uttrycket till det kortaste och kraftigaste innehåll,
hvilket med sanningens makt träffat kungahjertat
liksom hammarslag, trakteras vi med en torr lärodikt
i en misslyckad form och uttänjd i icke mindre än
15 strofer, så att man, långt ifrån att, som det i
stycket heter om kung Birger, blifva "djupt gripen",
snarare känner sig djupt öfverraskad öfver den gode
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
