Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ny Svensk Dramatik, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
sjelf och öfva sin ironi på sitt eget elände. Han
säger också stundom saker, hvilka i poetisk
lyftning, någon gång stegrad till svulst, starkt
påminna om förebilden, utan att dock kunna sägas
vara afskrifna. Det är detta poetiska språk, som
utgör styckets högsta förtjenst, och som på alla
rent dramatiska ställen flyter lätt och naturligt,
utan att bära pregeln hvarken af tomhet eller tvång.
Hvad sjelfva kärnan i dikten, det rent dramatiska
sjelft, beträffar, visar stycket i den yttre
anordningen mycken vana och ett säkert omdöme
om sådana ting, hvilka på scenen kunna göra
effekt. Hit räkna vi t. ex. den historiska lexa,
som prins Magnus i andra akten gifver sin fader,
Christinas uppträdande inför konungen i andra akten
såsom den lefvande uppenbarelsen af Thorkels minne,
äfvensom Wallram Skyttes vilda fröjd i fjerde aktens
lekscen, såsom bebådande det olycksdigra slutet på
leken. Stundom äro dock dessa arrangementer lika
ytliga och i-håliga som rustningarna i kungasalen på
Stockholms slott i tredje akten, och särskildt denna
scen med sin tilläm-nadt storartade verkan förlorar
sig helt och hållet i hälften löje, hälften medömkan,
när man till slut ser Magni Ladulås’ ande krypa ur
skalet och uppenbara sig i form af allas farbror, den
hygglige, men obetydlige Hertig Erik Waldemarson, samt
tänker på, att den beskedlige mannen, f or att spela
sin brorson detta puts, nödgats leka bildstod under
en hel akt, utan att åstadkomma annan verkan än den
lumpna att under denna tid hafva retat vår nyfikenhet
och beredt oss en öfverraskning, som för handlingens
utveckling har föga eller ingen betydelse. Ty deri
ligger dock hemligheten, att det yttre är en nödvändig
form för den inre betydelsen, att den inre handlingen
och de yttre händelserna hänga samman. Visserligen
kan man med en utbildad theatervana skapa händelser,
som se ståtliga ut på tiljorna och gifva skådespelaren
en och annan anledning till bravur, men ega de icke
sin rot i det dramatiska stoffet, tillhöra de icke
med nödvändighet såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
