Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett maningsord om nyttan och nödvändigheten af formstudier, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
41
Ett maningsord
om nyttan och nödvändigheten af formstudier.
Låtom oss först bestämma, hvad det är, som eggar
oss till detta maningsord. Hvad mena vi med
formstudier? Först och främst vilja vi anmärka,
att vi naturligtvis betrakta saken ur den vetenskaps
synpunkt, hvilken sysselsätter sig med det varandes
form, nemligen esthetiken, och att vi dervid utesluta
alla föreställningar om en formalistisk riktning, om
ett studium af formen blott och bart för dess egen
skull utan afseende på ett bestämdt och lefvande
innehåll. Tvärtom! Är det något, som vi af alla
krafter och på fullt allvar vilja bekriga, så är
det just denna tomma formalism, hvaraf vi anse vår
tid lida mera, än tillbörligt är. Vi mena form i ett
afseende, hvarom numera ur vår utveckling medvetandet
synes rent af vara försvunnet. För att förklara saken
nödgas vi göra en liten deduktion. Hvarje konstverk
innefattar, som man vet, tvenne sidor, en andlig och
en sinlig, den senare lika nödvändig som den förra,
emedan första vilkoret för ett konstverk, om det vill
vara ett sådant, är, att det åtminstone skall kunna
med sinnena förnimmas. Men nu hafva vi menniskor
tvenne former för sinlig uppfattning i allmänhet,
nemligen rum och tid. Rummet är, såsom Kant lärde, det
yttre sinnets form, genom hvilket vi uppfatta tingen
utom oss såsom existerande jemte hvarandra; tiden
åter är det inre sinnets form, genom hvilket vi lära
känna vårt eget själslif och dess tillstånd. Derföre
sönderfalla konsterna af sig sjelfva i tvenne grupper,
tidens och rummets. De konster, hvilka bero på en
succession af momenter i tiden och af det inre sinnet
uppfattas, äro poesi och musik; men dessa båda ligga
genom hela sitt öfvervägande subjektiva lynne närmare
vårt, d. v. s. den moderna verldsåskådningens, sätt
att fatta tingen, och deras form har, särdeles hvad
den lyriska poesien och mu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
