Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett maningsord om nyttan och nödvändigheten af formstudier, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
dess organ, och emedan intet konstverk existerar,
utan att förnimmas i och genom detta. Och hvarför
skulle det icke vara af vigt för oss att känna det
kroppsliga, den sinliga formen i sin sanning fattad,
såsom uttryck för lifvet, hvarför skulle vi icke
intressera oss för det högsta, naturen frambragt,
nemligen den menskliga figuren i dess harmoniska
utveckling, der lemmarne i sitt inbördes förhållande
fullkomligt motväga hvarandra och linier och ytor
bölja mildt och rent efter de inneboende lagarne,
som tillika äro skönhetens? Hvarför skulle det
icke vara vardt vårt studium att granska de vilkor,
som tillåta mennisko-kroppen eller naturens öfriga
alster att blifva ämne för konstnärlig uppfattning
och behandling, isynnerhet då detta studium just
skulle bestå deri att undersöka sättet för vår egen
och naturens sinliga tillvaro och tillse, huru lifvet
gestaltar sig och tager uttryck i det ena eller det
andra momentet? Målet för all mensklig uppfostran är
ju att åstadkomma en sund själ i en sund kropp; men
för att nå målet måste man veta, icke blott hvad en
sund själ, utan äfven hvad en sund kropp är, hvilket,
såvida skönheten i botten är sanning och motsvarighet
mellan inre och jttre, vill säga det samma som en
skön kropp eller en kropp i dess sanning och lefvande
motsvarighet mot det andliga. En gång i tiden har
det varit så, nemligen under den Grekiska bildningens
blomstringstid, då likväl den andra och den förnämsta
faktorn i lifvet, det andliga, icke ännu kommit till
så klart och rent medvetande för mensklighe-ten,
som det var henne möjligt. Det var kristendomen,
som öppnade blicken inåt och lät det andliga komma
till sin fulla rätt; men medan asketismen fördömde
sin-ligheten och sökte döda henne, utan att lyckas,
och reaktionen mot den kränkta naturlagen framträdde i
re-naissancens halft hedniska kristendom, är det den
sanna protestantismens kallelse att bringa de båda
faktorerna i full jemnvigt, att höja det sinliga till
ett förädladt organ för det förnuftiga och sålunda
en gång i tiden verkligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
