Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk återblick på det förflutna året, af Ag. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betydelse för Danmark. England har plundrat det 1807 och
1814, gäckat det 1848, då det så länge vägrade all
materiell hjelp, och hånar det nu, då det tillstyrker
uppgifvandet af dess grundlag, om äfven på olagligt sätt.
Imellertid, under det England sålunda varnar och beder, hotar
det äfven, det rustar sina flottor och söker förbund, och
på samma gång skälfver hela Europa af harm vid
skådespelet af tvenne stormakter, öfverfallande en svag, men
ståndaktig och ädel granne, hotande och slående i samma
stund. De tyska stormakterna, osäkra hvad denna känsla
af harm och afsky kan fostra af sig, kännande med sig,
att de framgå på en mark, som genom allmänna fördrag
är dem förbjuden, äro också ännu angelägna att försäkra,
det de handla endast i Danmarks eget intresse, att de
ämna respektera dess integritet, att de öfversvämma
Sleswig och äfven Jutland, endast för att så tvinga Danmark
att respektera sina förbindelser till Tyskland. Imellertid
rinner redan blodet i strömmar, och Danmark, som snart
känner sig nära att förblöda, anropar fåfängt om hjelp
alla dem, af hvilka det med all rätt kunnat fordra den.
Förgäfves; ingen hand drager svärdet. Frankrike tiger
och undrar; Sverige, modfäldt, fruktande att spela en Don
Quixotes rol, sväljer sin harm och återstöter sitt till
hälften dragna svärd; England arbetar och fäktar, men med
pennan: Russels 170 depescher vittna om dess ifver att
skydda på samma gång freden och den allmänna rätten.
Skada blott, att svärdet, sedan det en gång blifvit
svingadt, sällan låter sig med pennan pareras, att moralens
bud alltför svagt höras af den roflystne, som finner sig
strafflöst både kunna taga och behålla sitt rof.
Slutligen lyckas det dock England att samla en
konferens, och diplomatien försöker ännu en gång att
ihoplappa de skråmor, som svärdet skurit. Men denna
konferens visar bättre än allt annat, huru djupt den europeiska
politiken har sjunkit, till hvad grad söndringens och
oordningens elementer trängt in deri för att göra den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
