Print (PDF) - On this page / på denna sida - Politisk återblick på det förflutna året, af Ag. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
tydelse för Danmark. England har plundrat det 1807
och 1814, gäckat det 1848, då det så länge vägrade all
materiell hjelp, och hånar det nu, då det tillstyrker
uppgif-vandet af dess grundlag, om äfven på olagligt
sätt. Imel-lertid, under det England sålunda varnar
och beder, hotar det äfven, det rustar sina flottor
och söker förbund, och på samma gång skälfver hela
Europa af harm vid skådespelet af tvenne stormakter,
öfverfallande en svag, men ståndaktig och ädel
granne, hotande och slående i samma stund. De tyska
stormakterna, osäkra hvad denna känsla af harm och
afsky kan fostra af sig, kännande med sig, att de
framgå på en mark, som genom allmänna fördrag är dem
förbjuden, äro också ännu angelägna att försäkra,
det de handla endast i Danmarks eget intresse, att de
ämna respektera dess integritet, att de öfversvämma
Sles-wig och äfven Jutlarid, endast för att så
tvinga Danmark att respektera sina förbindelser till
Tyskland. Imellertid rinner redan blodet i strömmar,
och Danmark, som snart känner sig nära att förblöda,
anropar fåfängt om hjelp alla dem, af hvilka det med
all rätt kunnat fordra den. Förgäfves; ingen hand
drager svärdet. Frankrike tiger och undrar; Sverige,
modfäldt, fruktande att spela en Don Quixotes rol,
sväljer sin harm och återstöter sitt till hälften
dragna svärd; England arbetar och fäktar, men med
pennan: Russels 1700 depescher vittna om dess ifver
att skydda på samma gång freden och den allmänna
rätten. Skada blott, att svärdet, sedan det en
gång blifvit svin-gadt, sällan låter sig med pennan
pareras, att moralens bud alltför svagt höras af den
roflystne, som finner sig strafflöst både kunna taga
och behålla sitt rof.
Slutligen lyckas det dock England att samla en
konferens, och diplomatien försöker ännu en gång att
ihop-lappa de skråmor, som svärdet skurit. Men denna
konferens visar bättre än allt annat, huru djupt
den europeiska politiken har sjunkit, till hvad grad
söndringens och oordningens elementer trängt in deri
för att göra den vanmäk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
