Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk återblick på det förflutna året, af Ag. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
ett krig, hvaraf det skulle bära tyngsta
bördan. England å sin sida ser sig sålunda tvunget
att blåsa till reträtt, i trots af det växande
knotet inom dess egen nation, och att proklamera en
absolut fredspolitik. De båda länderna kunna nu qvitta
räkningen med hvarandra, men de hafva deremot skaffat
sig en ogulden räkning med alla mindre nationer i
Europa, hvilka sett upp till dem såsom de naturliga
försvararne af deras rätt och frihet. Den höga plats
i Europas råd, det stora förtroende de tillsammans
eröfrat har lidit ett svårt af bräck, och med skäl,
ty båda hafva de glömt, att "la noblesse oblige",
att, om de verkligen vilja vara aristokratien inom
det Europeiska statsförbundet, åligger dem ock att
skydda de svage och ringare, om äfven någon gång
med uppoffring af egen ro. Men med hvad aktning och
tillit skola väl de små nationerna kunna emottaga
en stormakts råd och sympathier, då denna, såsom
nu England, på förhand förklarar att den i intet
fall skall gifva något mera, att den under inga
förhållanden skall lägga sitt svärd i vågskålen, ej
ens för den sak den sjelf pröfvar rättvis, och som
slutligen under uttryck af gillande låter ett mäktigt
parti inom sitt eget parlament förklara, att det nu är
tid för alltid draga sig tillbaka från all inblandning
i Europas affärer, nöjdt att hädanefter sträfva endast
för egen förkofran? Eller hvad aktning kunna de hysa
för en makt, såsom Frankrike, som af en nyck drager
sig surmulet tillbaka, förbehåller sig sin frihet
att handla, blott för att intet göra, eller som,
såsom det utan motsägelse låtit offentligen sägas,
endast rufvar öfver egna förstoringsplaner?
Det är af denna de vestra makternas söndring,
som Preussen, Österrike och Tyskland hafva
profiterat. Preussen var kanske trött af den
lumpna rol det sedan 1815 spelat, antingen såsom en
underdånig vasall under Nico-lai jernspira, eller
vacklande mellan begäret att slita sig löst och
fruktan att ensamt ej kunna bestå. Plågadt äfven af
inre stridigheter, som hotade den absolutistiskt byrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
