- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
69

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kunna vi veta något om Gud?


I.


”En man, som tviflar, är ostadig i alla sina vägar.”
Så säger Skriften. Och må det vara mig tillåtet att för
min del instämma i denna utsago. Må detta vara mig
tillåtet, utan att man derföre skall beskylla mig för att
hafva ansett Skriften behöfva mitt vittnesbörd.

Erfarenhetens vittnesbörd är kanske mindre förkastligt.
Och erfarenheten säger, att en man, som tviflar, är
ostadig i alla sina vägar. Erfarenheten visar, att den,
som icke med visshet vet vägen, som han bör vandra,
han irrar än hit och än dit, försöker än den ena vägen,
än den andra, och kommer icke lätteligen till målet.

Det är icke särdeles lyckligt, när sådant inträffar i
det dagliga lifvet, ty äfven detta har sitt behof af stadga,
ordning och regelmässighet. Jag måste ju veta, hvad jag
har att uppställa såsom mitt ändamål för i dag och för i
morgon, och jag måste veta, hvilka medel jag har att
använda för att vinna mitt ändamål. Jag måste vara viss
derom, att detta medel är det rätta för detta ändamål,
som också är rätt. Vet jag icke detta på goda grunder,
så blir min verksamhet slapp och jag sjelf försoffad.

Men ännu olyckligare är det, när vissheten saknas
i fråga om det icke alldagliga, det högre lifvet, de
djupare intressena. Ser jag icke klart med mitt mot den
yttre verlden vända öga, så bär jag mig tafatt åt i det
utvärtes lifvet: jag stapplar i mina egna trappor och
tager af mig hatten för träden på promenaden. Man ler åt
mig eller tycker det vara synd om mig – efter lynnets
tillfälliga stämning. Men är mitt inre öga blindt, så att
jag t. ex. icke ser att skilja mellan mitt och ditt, rätt och
orätt, inbillning och verklighet, då sätter man in mig
antingen i ett fängelse eller på ett dårhus, och det är värre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free