- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
70

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

70

Jag behöfver att se klart och vara viss på min sak,
mest i den sak, som mest betyder.

Hvad är det, som mest betyder? Hvad är det, som för
mig1 måste vara det ojemförligen högsta, för min
tanke det yttersta, för min fantasi det skönaste och
för mitt hjerta det dyrbaraste?

Må jag icke ändå bekänna, att detta är Gud? Må jag
icke djerfvas uttala sanningen, ehuru somliga derpå
skola svara mig: "du är en svärmare, som söker
ett fantom", andra: "du är en hedning och känner
icke Gud"?

Men tänk, om de sista skulle hafva rätt! Ja, då
hafva de förstnämnda också rätt. Då är det, som jag
anser för det högsta, skönaste och dyrbaraste, icke
den verklige Guden, utan ett fantom. Jag knäböjer
för ett fantom och älskar ett fantom. Då är jag i
sanning en olycklig man, en sådan, som är ostadig
i alla sina vägar, och hvars vägar sluta der alla
ostadiga vägar sluta. De, som kallat mig en hedning,
hafva väl icke heller underlåtit att säga mig, hvar.

Men hvad jag icke vet, kunna andra veta. Har man
kallat mig en hedning, så måste någon finnas,
som kallat mig så; och han måste, för att i mig
se en hedning och deri hafva rätt, sjelf vara en
kristen. Han måste hafva funnit den rätte Guden;
han måste veta, att han funnit Honom; eljest kunde
han ju aldrig veta, om icke min Gud vore just den
rätte. Således, om också jag ingenting vet om Gud,
så finnes det väl någon annan, som vet.

Om detta nu icke egentligen kan lända till tröst
för mig, så kan det dock vara en ogemen hugnad för
mensk-ligheten, som, jemte den sorgen att i mig äga
en förvillad son, också har den trösten att bland
sina barn räkna dem, hvilka verkligen veta någonting
om Gud.

Jag lemnar således tills vidare mig sjelf åt mitt öde
- alldeles som andra hafva gjort med mig - och låter
min blick falla på menskligheten, på denna storartade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free