Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
vetande om den saken. Vetandet är sålunda en viss
eller otvifvelaktig kunskap.
Och hvad är det, som gör, att min kunskap
blir vetande, eller att den vinner visshet och
otvifvelaktighet? Hvad är vissheten för ett kosteligt
ting och huru vinnes hon?
Vi hafva sett, att hon icke kan hemtas från
auktoritet, utan att man för hennes vinnande
nödvändigt blir visad tillbaka till saken
sjelf. Hurudan skall då den sak vara, på hvilken jag
icke längre skall kunna tvifla?
Om jag går ut att promenera i skymningen och, när jag
kominer till skogsbrynet, jag då framför mig varsnar
en mörk gestalt, h vilande vid foten af ett träd,
så tänker jag: detta kan möjligtvis vara en menniska,
kanske också en hund eller till och med en mossbevuxen
sten. Att dömma efter mitt synsinnes vittnesbörd i
fråga oin den saken, kan det vara lika väl det ena
som det andra, och derföre att det kan vara detta,
kan jag för min del icke vara viss på hvilketdera
det är. Några mörka konturer ser jag visserligen
af den der figuren vid trädet, men allt det öfriga
är insvept i dunkel. Men om dunklet skingrades, om
t. ex. fullmånen ginge upp der borta öfver berget på
andra sidan sjön och lyste hit till skogsbrynet, månne
jag då skulle förblifva i samma ovisshet? Visserligen
icke. De mörka konturerna skulle då fyllas med ett
för ögat skönjbart innehåll, och jag skulle kunna
se, att den der figuren vore hvarken en menniska
eller en hund eller en sten, utan en gammal murknad
stubbe. Jag skulle icke längre stanna i något
tvifvels-mål angående den saken. Hvarföre? Ty jag
hade nu fått klarhet.
Klarheten är just det, som gör, att en kunskap blir
viss. Det dunkla, det oklart uppfattade gömmer uti sig
möjligheten af att vara på flere sätt, och derföre kan
man der ej afgöra, hvilket som är det rätta. Det klara
är genomskådadt, är sådant det är, undangömmer inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
