Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
jag icke ibland min egen bild stråla mig till mötes
ur ett öppet, vänligt menniskoöga? Kan icke min egen
själ på samma sätt vara en bölja, en brunn, ett öga,
åt hvilket verkligheten lånar sina bilder såsom åt en
spegel? På det sättet behöfver ju hvarken min själ
gå utom sig sjelf för att gripa verkligheten i dess
flyktande gestalter, ej heller verkligheten öfvergifva
sig sjelf, upplösa sig i subjektiva förnimmelser och
ingå i min själ. Förhållandet mellan mitt förnimmande
och verkligheten blir ju på detta sätt så enkelt,
att ett barn kan begripa det.
Visserligen, det ser så ut. Men kanske är det ändå
icke så. Ett enkelt förhållande? Är det väl möjligt,
att ett förhållande kan vara så alldeles enkelt, så
enkelt nemligen, att det icke ens innebär något det
ena tingets hänförande till, ja öfverförande till det
andra? Här låta vi den verkliga verlden, vare sig att
hon är denna synliga eller tillika något mera, ställa
sig på denna ena sidan och min förnimmande själ på den
andra sidan, och förhållandet mellan begge består bara
deri, att den förra speglar sig i den senare. Dermed
skall för öfrigt min själ för sig och verlden för sig
vara precist detsamma som förut. Men låter sig väl
detta tänkas? Är det möjligt, att två kunna ställas
i förhållande till hvarandra, utan att det ena i
någon den minsta grad inverkar på det andra? Detta
är fullkomligt omöjligt, emedan det annars skulle
vara detsamma att säga: detta ting står icke i
något förhållande, och att säga: detta ting står i
förhållande till detta andra. I förhållandet ligger
alltid någonting nytt, som tillkommit för hvartdera
af de två, och som hvartdera fått af det andra. Detta
gäller alla förhållanden och gäller derföre äfven om
återspeglingsförhållandet. Spegelbilden i min själ
må vara huru subtil som heldst, så är han väl ändå
något. Vore han platt intet, så vore det likgiltigt,
om jag hade honom eller icke. Är han åter något,
och är han derjemte något, som jag fått genom mitt
förhållande till den mig omgif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
