Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Finmarkens natur och folk, af Th. M. Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
sig en föreställning; på Wardöe, som, liggande på en
naken klippa i hafvet, är frigifvet åt vindarnes lek,
har man exempel derpå, att personer blifvit från
gatorna af stormen slungade ut i hafvet; på andra
ställen vet man att berätta om båtar, som lyftats
från sjön och förts långa sträckor genom luften,
om hus, som nedslungats i hafvet, om af blåsta
kyrktorn o. s. v. På andra ställen, der höga fjäll
bilda barrikader mot vindarnes våldsamma anlopp,
är man dock skyddad för dylika händelser, och det
är äfven på sådana ställen, som menniskoboningarne
företrädesvis blifvit uppförda.
Med långt större fasa än på stormarne tänker dock
sydbon på det långa vintermörkret; att i mellersta
Finmarken under 9 veckors tid ej se en solstråle,
utan vara omgifven af ständigt mörker, synes väl
de flesta som en hårdare pröfning, än man kan
vänta, att menniskan godvilligt skall underkasta
sig. Imellertid äro äfven i detta afseende de allmänna
föreställningarna i hög grad öfver-drifna, ty då solen
vid middagstiden aldrig är synnerligen djupt under
horizonten, så uppstår häraf, i förening med månens
sken, en stjernklar himmel och reflexionen från det
hvita snötäcket, ett ljus, som är tillräckligt för
att, åtminstone under klara dagar, tillåta lampans
släckande en eller annan timme midt på dagen. De
praktfulla norrsken, som ej sällan flamma på himmelen,
bidraga väl ej synnerligen till ljusets förökande,
men erbjuda deremot ett skådespel af det skönaste
och mest om-vexlande slag. - Att imellertid den
återvändande solen med längtan och otålighet emotses,
torde ej väcka förvåning; med glädje aktgifves på alla
tecken till dess åter-uppstigande öfver horizonten,
med förtjusning ser man mot slutet af Januari den höga
och flammande pyramid, som den, ännu under horizonten,
bildar vid dess rand; snart ser man fjällens toppar
låga af dess glans och tillsist visar den sig i
boningarna vid stränderna och i da-larne "skönare
och heniigare än någonsin förr". Den da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
