- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
95

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Finmarkens natur och folk, af Th. M. Fries

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95

Nordkaps tunga, lemnar man det ena, efter det andra
af Floras barn under sig, så att man till sist uppe
på höjden endast finner en ytterst torftig och risig
vegetation af torra, lågväxta örter och gräs, glest
spridda bland stensplittror och lafarter. Och utkomna
på spetsen af denna klippudde, som nästan lodrätt
stupar ned mot hafvet, trotsigt vändande sin hårda
vägg mot de af nordan-stormarne uppretade vågornas
våldsamma raseri, då man kring sig skådar blott denna
sparsamma och tynande vegetation, då man framför sig
ser Ishafvets oändliga vattenspegel och hör dånet af
bränningarna under sina fötter, då gripes man af en
allvarlig, nästan öfverväldigande och nedtryckande
känsla, alstrad af denna naturens imponerande
storhet och stolthet midt i dess torftighet och
fattigdom. Jag nämnde, att fjällslätternas vegetation
var mager och enformig. Dessa fjällslätter kan man
säga utgöra hufvudmassan af Finmarken, ty detta
land är egentligen en låg fjällplatå, från hvilken
här och der större eller mindre toppar uppsticka,
och i hvilken floder och bäckar bildat bredare
eller smalare fördjupningar. Här, ofvan trädgränsen,
utbreda sig dystra slätter och kullar af grågrön färg,
hvarest dvärgbjörken tätt kryper efter marken och ett
mindre antal, vanligen torra, risiga växter hemta
sin näring ur den torra marken. Endast vid bäckar
och vattensamlingar visar sig lifligare grönska, och
lågväxta videbuskar infinna sig. En ödslig tystnad
råder härstädes, endast afbruten af några fjällfoglars
enformiga, klagande toner, och endast fjäll-lappen
ströfvar här kring med sin hjord, hvilken af de torra
lafvarne, som täcka marken, hemtar sin hufvudsakliga
näring. Men äfven här bereder Flora åt sina dyrkare
mången stund af sann njutning; mången sällsynt växt
anträffa de der i klippornas gömslen och till och
med på de stela stenblocken visar det sig för dem, att

selv Mossens elsgraa Hud har Guddoms-hsender tunget
i Skjönhedslinjer ud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free