Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Maria Stuart i Skotland af B. Björnson - Nyere Digte af Chr. Richardt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Stycket är skrifvet på obunden stil, hvilket vi
visserligen ej anse som den fullt passande för det
högre skådespelet. Men förf. har dock i densamma
inlagt mycken äkta poesi , och för hans skaplynne
är just denna stil kanske den mest lämpliga. Hans
största styrka ligger nemligen i hans förmåga att
koncentrera. Replikerna äro i allmänhet korta, och
sällan förekomma några starkare känsloutbrott. Dessa
omständigheter kunna möjligen försvåra styckets
uppförande på scenen, hvartill det eljest är
särdeles läm-ligt. Deremot har förf. den stora,
äkta dramatiska förtjensten att ej trötta åskådaren
med ett qvarstannande i samma pathos så länge,
tilldess det blifver pinsamt. Visserligen är scenen
före Rizzios mord något lång, men då den oupphörligt
vinner i styrka, se vi icke deri något fel. Deremot
torde första scenen i femte akten mellan Bothwell och
Maria hafva tarfvat någon förkortning. Vi slnta med
en lyckönskan till den unga norska literaturen att
åter hafva blifvit riktad med ett arbete af en skald,
hvars like inom det dramatiska området vår svårligen
torde kunna uppvisa. A. F.
af Christian Richardt. Kjöbenhavn 1864. Den unge
Danske skalden , hvilken af vår Svenska allmänhet
torde vara känd genom det vackra lilla häfte
"Smaadigte", som i hans fädernesland inom kort tid
upplefva! icke mindre än fem upplagor, har till förra
årets slut utsändt en ny skörd af lyriska stycken af
samma, på en gång allvarliga och lekande natur som
deras föregående syskon. Af hvad karakter de vara
må, utmärka de sig alla för en klar och lättfattlig
tanke, kring hvilken såsom en medelpunkt den poetiska
formen sveper sig med mera eller mindre lätthet och
behag, men ofta med en egen fyndighet i att hitta en
bestämd, slående point. En egendomlighet, som till
och med någon gång verkar störande, är det sätt,
hvarpå vi stundom helt & propos påminnas om vår
Herre och de hirrfmelska tingen , medan förf. i
nästa ögonblick med ett skälmskt leende ser på
verlden och dess spel. Oftast kominer dock denna
religiösa stämning värmande och lyftande, såsom i
styckena från Palestina samt i den förträffliga dikten
’’Den yderste Dag". Från den glada och älskliga sidan
lära vi förnämligast känna förf. i dikter sådana som
"Til Madonna", "Julen i Rom" och "Et romersk ^Esel",
der den humor framglimtar, som i hans fosterland gjort
honom omtyckt genom en mängd visor och skämtdikter. I
den sista afdelningen af dikterna, "Et Åar" kallad,
hvilken vi för vår del anse som den bästa, uppträder
förf. på ett nytt fält, nemligen den fosterländska
sångens, der han, fylld af kärleken till sitt land
och gripen af dess sorgliga och vexlande öden under
det förflutna året, på ett värdigt och manligt sätt
gifvit toner åt känslor, som lefvat i mångtusendes
bröst, samt derigenom blifvit en folkskald i ädlaste
och bästa mening. Vi anse oss ingalunda förringa hans
heder i detta afseende, om vi säga, att han värdigt
följer den bana , som brutits af Danmarks störste
skald i denna mening, den på äkta fosterländsk poesi
i de mångfaldigaste skiftningar outtömlige , aldrig
tröttnande Carl Ploug. C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
