- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
133

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

133

Kunna vi veta något om Gud? II.

Vi hafva försökt tvenne vägar. Låtom oss också
pröf-va den tredje. Förnimmandet skulle gå
utom sig sjelft. Det visar sig redan från början,
att denna väg måtte blifva svårare än någon annan
af de förut föreslagna. Har man väl någonsin sett
någonting gå utom sig sjelft? Visserligen har man
hört sägas om personer, att de någon gång blifvit
"utom sig" af vrede, af förskräckelse eller
möjligtvis af glädje. Men för det första
har detta uttryckssätt aldrig åsyftat att vara
någonting annat än en bild, och för det andra har
man aldrig haft något särdeles förtroende till det
vittnesbörd, som blifvit aflagdt i ett tillstånd
af utomsigvaro. Hvad ett sådant tillstånd
än måtte föra med sig, icke har det varit det lugna
och klara vetandet, och det är ju egentligen
om detta vi här skulle tala. Men, som sagdt,
uttrycket utomsigvaro har aldrig åsyftat att blifva
tolkadt efter orden. I en viss mening skulle en
menniska visserligen kunna sägas gå utom sig sjelf,
nemligen i den mening, att hon antingen förlorade
något af det, som hon förut hade i sig närvarande, i
hvilket fall hon ginge utom det, som hon förut
var, i ofullkomlighet; eller också, att hon förökade
hvad hon förut hade såsom sitt innehåll, i hvilket
fall hon kunde sägas i fullkomlighet hafva gått utom
h v ad hon förut var. Detta betyder således
endast, att menniskan i ett följande tidsmoment
kan befinnas hafva gått utöfver det, som hon var
i ett föregående. Men vi hafva ju här icke att
göra med en sådan öfvergång eller att med hvarandra
jemföra olika tidsmomenter. Vi tala här om det,
som den förnimmande är i förnimmandets ögonblick,
och om det, som det förnumna eller objektet är
i samma ögonblick. Och då blir det visst omöjligt
att antaga, att

Svensk Liter. Tidskrift. H. JU.
9

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0139.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free