- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
137

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

137

hvilken man säger, att hon visar vägen till
lifvet. Det

skall vara–––-ja, det skall vara, men huru vet man

allt detta? Har man sett det med sina ögon? Nej. Har
man kännt det? Ja. Men denna känsla kan dock vara
inbillning. Man kan möjligtvis hafva förvexlat känslan
af någonting, hvarefter man längtat, med känslan af
den sakens verkliga närvaro.

Om naturen, om verlden, oni menniskan tror jag nog,
att man kan hafva en riktig kunskap; der har man ju
sina fem sinnens vittnesbörd. Men om Gud? Det har
sina svårigheter.

Vi komma väl alla öfverens derom, att, om Gud icke
finnes, så kunna vi icke heller om Honom hafva någon
verklig kunskap. En kunskap, som har intet till f
öremål och ändå ger sig ut för att vara kunskap,
är ovilkorli-gen falsk.

Vi komma väl vidare alla öfverens derom, att om Gud
verkligen finnes, så är Han ett mycket fullkomligt
väsende, ja, det fullkomligaste, som någonsin kan
tänkas. Han måste i sig förena till ett alla möjliga
goda egenskaper, och Han måste vara oändlig i dem
alla. Detta är ju en klar sak? Ett barn vet, att Gud
är oändlig.

Men vi komma ju också öfverens derom, att vi sjelf-ve
äro ändliga, inskränkta och ofullkomliga, och att
vi äro detta i alla möjliga afseenden. Åtminstone
äro vi ändliga med hänseende till vår kunskap. Man
talar om visa män, som upplefvat mycket, sett mycket,
läst mycket och tänkt mycket; men om ingen, hvarken
Aristote-les eller Plato, hvarken Newton eller
Humboldt, säger man derföre, att hans kunskap eger
inga gränser. Till och med vår kära allmoge, som
säger om pastorsadjunkten, att han är "fullärd", anar
nog ibland, att han ändå icke har reda på allt. Nog
hafva vi för den satsen, att vår kunskap är ändlig,
på vår sida folkens sammanstämmande vittnesbörd. Saken
ligger dessutom i klar dag. Vill jag använda mina
sinnen såsom kunskapskällor, så skall

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free