Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
Men om jag sålunda vinner klarhet i min uppfattning
endast genom att offra dess rikedom, huru går det då,
när jag skall uppfatta Gud? Skall jag tro, att Han
är någonting så enkelt och omfattligt, att jag icke
behöfver förvirras inför Hans ansigte? Har jag icke
någon gång kännt besinningen vika, när jag skådat in
i ett rikt blickande menniskoöga? Är väl Hans blick
fattigare? Kan jag se in i solen en flyktig stund
utan att min syn fördunklas? Skulle väl ljusets
rikedom vara mera öfverväldigande i himmelens sol
än i den Allvetandes öga? Och ändå skulle jag vara
barnslig nog att tro, att mitt öga skulle kunna
behålla sin klarhet, när det mötte Hans! O nej! de
lära väl hafva rätt, som säga: vill du fatta Gud,
försök det icke med tanken. Kommer Han till dig,
då är det i ditt hjerta som Han vill nedstiga, tyst,
fördold och hemlighetsfull. Din tanke räknar endast
hedniska anor och skall förblifva en hedning.
Huru bär sig min tanke åt, då han vill tillkämpa sig
klarhet? Han griper sitt föremål med iskall hand,
af-kläder det all dess rikedom, sönderdelar sitt
offer led f or led, och fäster sitt stela öga på
en bit i sänder. På annat sätt kan han ju icke gå
till väga. Nuväl, kan väl Gud behandlas pä detta
sätt? Är Han en varelse, som man kan taga sönder
och foga tillsamman igen? Han har ju inga delar och
är icke sammansatt, huru skulle Han då betraktas
delvis? Omöjligt. Han måste fattas antingen alls icke
eller också hel och hållen. Hel och hållen kan Han
icke fattas af den sönderdelande tanken. Alltså: med
tanken kunna vi icke fatta Honom. Klar uppfattning,
vetande kunna vi om Honom således - såsom det synes
- aldrig få. Och vid detta "såsom det synes" stanna
vi här, för att framdeles tillse, om det möjligen då
kan synas oss annorlunda.
C. P. WIKNER.
Svensk Liter. Tidskrift. 1865. H. III.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
