- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
153

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

153

skydd dels i husbondens eget intresse, dels ock
- för Grekland egendomligt - i asylrätten. Vid
Gudarnes altaren voro slafvarne skyddade; ofta var
blotta vidrörandet af helgade föremål, en bindel,
en lagerkrans eller dylikt, nog att lossa hans
kedjor. Men ehuru plägseden var allmänt erkänd,
visste man att kringgå den; gripa slafven på heligt
rum, det ville man naturligtvis ingalunda, men drifva
honom derifrån med eld eller genom hunger, dertill
kunde man möjligen förmå sig. Athen gör dock i detta
hänseende ett vackert undantag. Här uppträdde staten
till slafvens skydd äfven i hans förhållande till
husbonden; hans dödande straffas strängt; blir han
orättvist misshandlad, kan han fordra att blifva
såld till någon annan och tager under tiden sin
tillflykt till The-seitemplets sanctnarium. Dessa
anordningar voro ej blott menskliga, utan ock kloka;
de förebyggde i viss mån dels slafvarnes flykt, dels
slaf uppror. Hvad den förra olägenheten beträffar,
förtjenar det anmärkas, att man någongång genom
assurans sökte betrygga sig mot de obehagliga
följderna deraf, liksom ock fördrag finnas vara
slutna städer emellan om ömsesidigt utlemnande af
flyktade slafvar. Från sjelfva Athen omtalas ej något
slafuppror, men väl ett från dess bergverk i Laurium,
der tungt arbete tryckte arbetarne. Ett annat, ännu
svårare, slafupp-ror omtalas från Ohios.

. Den behandling, Athenarne läto komma sina slafvar
till del, stod ock nära intill hvad filosoferne
påyrkade. Men rnan utgick alltid dervid från
synpunkten af statens eller den enskildes nytta och
fördel af ett dylikt behandlingssätt; känslor af
mensklighet och medlidande hade föga del deri. Det
visar sig bland annat tydligt nog af förfarandet inför
rätta. Slafven, såsom icke varande person, kunde
naturligtvis egentligen ej för egen räkning blifva
inblandad i rättstvister, men såsom vittne behöfdes
han alltsomoftast i det processlystna Athen. I så fall
skedde alltid vittnesförhöret under användande af tor-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid65/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free