- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
164

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

rum, endast ett sammanboende. - Inför rätta var det
naturligtvis egentligen husbonden, som, vare sig
såsom kärande eller svarande, uppträdde i slafvens
ställe. Såsom vittne var slafven underkastad samma
pinliga förhör, som i Grekland var brukligt, allenast
att Romarne ej tyckas hafva tillämpat stadgandet
derom med lika grymhet, liksom de ock till en tid på
mångfaldigt sätt sökte inskränka och utrota slafvens
uppträdande såsom vittne emot husbonden. Straffarbetet
är väl ungefär lika för alla brottslingar, så slafvar
soin frie; men vid verkställandet af dödsstraff
framträder åter skilnaden: den frie störtas utför
Tarpejiska klippan eller halshugges med svärd,
slafven dör för bilan, i galgen eller på korset. -
I arbetet gafs ingen rast eller ro. Saturnalierna
ensamt gjorde härutinnan ett undantag af några
(3-7) dagar. - En klok sparsamhet i föda, kläder och
bostad är det utmärkande draget i de gamle Romarnes
sätt att behandla slafven. Egendomarnes utvidgning
samt den dermed förknippade större svårigheten att
bevaka ett större antal slafvar vållade naturligtvis
en försämring i deras läge. Merendels arbetade
de jernsmidde och förvarades under mellantiderna i
låga, halft underjordiska bostäder. Förflyttning från
landet till staden ansågs derföre af mer än ett skäl
såsom en förmån, motsatsen var en vanlig hotelse och
straff. - Flykt var nästan omöjliggjord; fördöljandet
af en förrymd slaf straffades med böter af slafvens
dubbla värde. En ertappad slaf straffades af husbonden
efter godtycke; han korsfästest, ex,, eller brändes,
öfverstruken med beck, eller skickades att på arenan
kämpa mot vilda djur. Dessa gräsligheter äro just
inga sällsynta undantag, ehuruväl de mest tillhöra
kejsartiden, då vanan att se blodbaden på circus
tyckes hafva förlänat hela Roms befolkning, så män
som qvinnor, ett visst slägttycke med de derstädes
kämpande vilddjuren. Någon asylrätt, motsvarande den
Grekiska, fanns ej i Rom; enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:29:29 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/littid65/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free