- Project Runeberg -  Svensk literatur-tidskrift. 1865 /
165

(1865) [MARC] With: Carl Rupert Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Slafveriet, af J. Hellstenius. I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

165

sättet att vinna tillgift var att förmå en vän till
husbonden att fälla en förbön.

Varro uttrycker kanske bäst det Romerska samhällets
tankar om slafven, då han delar åkerbruks-redskapen
i talande: slafvar, halftalande: oxar, och stumma:
plogar o. d. Såsom fyllnad i teckningen bör blott
tilläggas, att det ingalunda var slafven, som
skattades högst bland dessa redskap; snarare var
det oxen.

Den utveckling af menniskans alla sämre böjelser,
som vi redan vid tal om Grekland anmärkt, såsom en
oundviklig följd af Slafveriet, återfinnes äfven i
Rom, och ett år ansågs der vara nog att bringa detta
f örderf till mognad. Preskriptionerna under det
borgerliga krigets fasor och angifvelsesystemet
under kejsartiden erbjödo rika tillfällen
att tillfredsställa den af förtrycket alstrade
hämndlystnaden. Valerius Maximus egnar visserligen
ett särskildt kapitel åt slafvar, som under dessa
tider visat trohet mot sina herrar; men redan det,
att förhållandet ansetts värdigt ett omtalande, visar
nogsamt, att det måste hafva varit undantagsfall;
och vanligen gällde väl i stället den gamles
anmärkning: "Så många slafvar, så många fiender." -
Ur Roms historia känna vi, hvilka betydande
faror, slafupproren understundom framkallade
för staten. Länge var det en älsklingsplan hos de
Romerska slafvarne att antända staden och bemäktiga
sig Capito-lium. Bättre lyckades dem till en tid
uppresningarna på det mera obevakade och på hårdt
förtryckta slafvar särdeles rika Sicilien. Namnen
Eunus och Spartacus torde i allmänhet innebära en
tillräcklig påminnelse om förhållandet.

Inom kort hade Slafveriet i Romarnes sinnen och hem
spridt samma förderf, som vi redan haft tillfälle
att lära känna från Grekland. Äfven i Rom leddes
upp-fostringen förnämligast af slafvar och slutligen
oftast af de sämsta och odugligaste. Så fostrades
det slafviska slägte, som krälade i stoftet för
kejsarne. I jemnbredd med sedeförderfvet gick
menniskonaturens förhärdande,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:33:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/littid65/0175.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free