Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
vi ock en i allo förträfflig redogörelse för detta
stats skicks politiska karakter, dess samband
ined det förflutna och dess frön till kommande
förvillelser. Derjemte var att märka ^den på nya
forskningar grundade framställningen af de förut så
tadlade fredsunderhandlingarna, hvilka nu framträda i
en helt annan och mycket naturligare dager, då vi se,
huru nöden och missräkningarna mera än fegheten och
förräderiet vållade de olyckliga resultaterna.
Så sågo vi, huru konung Fredrik, denne ömklige furste,
som ville konspirera sig till en makt, den han icke
orkade att göra sig värdig, på de smutsiga vägar,
han älskade att följa, alldeles tappar regeringens
tömmar; huru de gripas som rof af partierna, och huru
de slutligen till Sveriges lycka falla i händerna på
den man, sorn ensam dugde att dem sköta, Förtjenstfull
var här framställningen af det Holsteinska partiets
verksamhet,- och i mycket beriktigades förr gällande
föreställningar om 1726 och 1727 års politiska
vexlingar. I allmänhet framstår väl Arvid Horn här
i en något fördelaktigare dager än hos Geijer. För
Malmström är han ej blott den "sluge" partimannen,
som "vill stå väl hos alla", och som "kastar om",
"uppoffrande allt för egen makt". Rikets lugn,
frihet och välfärd är hans mål, och fast står han
på sin post, begagnande allianser och partier blott
såsom medel. Det är dessa, som rundtomkring honom
"kasta om"; sjelf bjuder han dem, när så behöfves, ett
kraftigt och skickligt motstånd. Men denna Sveriges
"frihet" och sin egen sjelf-ständighetspolitik kunde
Horn icke häfda annorledes än genom uppkallande af
krafter, som han sedermera sjelf icke kunde styra. För
att bota oenigheten inom rådet bringar han till lif
riksdagens och sekreta utskottets vådliga makt och
framkallar så ur statsskickets jordmån brodden till
den skörd, som Gyllenborg och hans anhang snart skulle
föra till mognad. Der slutar den första delen. Den
har nu fått en kärkommen fortsättning, och vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
