Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk Häfdateckning, af -ll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
193
omyndiga år blott ur enskilde stormäns intriger
skulle hafva kunnat förklaras, eger nu onekligen en
djupare grund än några få ärelystnes stråf-van efter
välde. Samma ängslan för fäderneslandets väl, som
skjutit all makten till en enväldig konung, förlägger
den nu, med ett lika lättförklarligt oförstånd,
i ständernas hand. Ingen, som med uppmärksamhet
följer våra nyaste häfdatecknares framställning af
Frihetstidens begynnelse, kan undgå att se, huru hatet
mot enväldet var allmänt inom landet, och ingen torde
heller finna en sådan ovilja underlig. Att icke alla
genast kunde finna sig hemma i de nya idéerna och
att bönderna snart nog glömde enväldets olyckor, kan
ej förnekas; men sådant bevisar ej, att de första
riksfäderna voro "svärmare och ideologer", som
handlade under andra inflytelser än tidsandans kraf.
Beskow anser vidare, att både rättvisa och
klokhet fordrat Hertigens af Holstein erkännande
såsom Carl XII:s efterträdare, och talar något
om, huru olyckorna på sådant sätt torde hafva
förekommits. Hvad då först Carl Fredriks rätt
beträffar, så kunna vi ej anse förf. genom sin
framställning hafva häfdat densamma. Sjelfva nervus
i bevisningen är denna: Norrköpings arfförening
af 1604 gällde icke efter Carl XI:s testamente;
således bortfaller det skäl, som möjligen kunde
anföras mot Carl Fredriks arfsrätt, och derföre
borde Carl Fredrik hafva arfsrätt till throrien. Vi
vilja icke med förf. nu tvista om giltigheten af
Norrköp:s beslut; vi låta honom antaga, att det var
genom följande arfslagar upphäfdt; men hvad följer
deraf? Jo, att Ulrika Eleonora, som just på grund
af detta beslut förnekades arfsrätt, naturligen
också i denna sin rätt nu inträder och således hon
och icke Carl Fredrik får anspråk på thronen. Ty
i Svensk statsrätt var aldrig stadgadt, att äldre
systers son skulle hafva företräde framför yngre
syster. Riksfäderna tänkte annorledes; de betraktade
Norr-köp:s beslut såsom ännu gällande och förnekade
på dess grund båda parternas arfsrktt, och vi kunna
knappt ogilla denna deras rättstolkning. Vi kunna
åtminstone ej anse såsom bevisadt, att Norrköpings
beslut af Carl den XI:s testamente var upphäfdt. Denna
urkund åberopar med afseende på arfsrätt i allmänhet
"förra tiders förordningar, stadgar och beslut",
och om den också till dem tillägger något i afseende
på den qvinliga arfsrätten, så heter det dock i
slutet af § 1.: "utan skolc de (ständerna) samma
qvin-könsarfvingar vid allan kongl. rätt styrka efter
Norrköpings arfförening och beskrifne lag, hvilken
denna deras bevillning och förpligtelse intet em
o tstriifvar". Förf. har dock ännu ett försvar för
Carl Fredriks arfsrätt, i det han söker bortförklara
de deremot gjorda invändningarna med det påståendet,
att ständernas tillstånd till prinsessans giftermål
var villkor endast för utbekommande af utstyrsel och
brudskatt, och till stöd härför citerar han Stjernman
p. 574. Man måste här förundra sig öfver sättet
att citera. Beskows anförande begynner vid orden:
"Konunga- och Furstedöttrar" etc. Läser man Stjernman,
så begynner sat-
Svensk Liter. Tidskrift. 1865. H. III.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
