Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
Gud är möjlig eller icke, så är det tydligt, att han
med den frågan, likasom med alla andra allvarliga
frågor, erkänner sin okunnighet i en viss sak och
vill hafva sin okunnighet afhjelpt; men en okunnighet
hjelpes endast genom en deremot svarande kunskap. Nu
är det gifvet, att den, som anser det rätta svaret på
den nämnda frågan vara det, att vi om Gud icke kunna
ega någon kunskap, också dermed erkännt, att detta
svar till den gif-na frågan förhåller sig så, som
ett svar bör förhålla sig till en fråga, nemligen så,
att genom svaret den okunnighet af hjelpes, som genom
frågan är antydd och erkänd. Kan nu en okunnighet
häfvas endast genom en deremot svarande kunskap, så
är dermed gifvet, att den, som stannar vid det nämnda
svaret, genom detta svar anser sig hafva vunnit en
kunskap om den sak, som är ifråga. Uttrycket: "vi ega
om Gud ingen kunskap" skall alltså sjelft innebära
en kunskap. Nu kunde det visserligen ytterligare
sättas i fråga, om den i nämnda satsen uttryckta
kunskapen nödvändigt skall fattas såsom en kunskap
om Gud och icke tilläfventyrs blott såsom en kunskap
om oss sjelfva, den nemligen, att i vår kunskap icke
ingår någonting, som kan kallas Gud. Men tydligt är,
att vi då i alla fall erkänna oss ega kunskap om vår
kunskaps förhållande till Gud. Detta förhållande
måste vara ett af de två: antingen något eller
intet. Intet kan det icke vara, ty det, som vi kalla
Gud, är åtminstone ett begrepp hos oss eller, om man
icke ens vill medgifva detta, en fantasi, och detta
begrepp denna fantasi kan icke vara det rena intet,
emedan i sådant fall vårt medvetande skulle vara
lika tomt, när den fantasien vore närvarande, som när
den vore borta. Vidare måste det medgifvas, att min
kunskap icke heller kan vara det rena intet. När min
kunskap och det, som jag kallar Gud, begge äro något,
så är det också gifvet, att förhållandet mellan begge
icke kan vara det rena intet. Det är alltså något,
är ett positivt. De två måste hafva nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
