Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kunna vi veta något om Gud? Af C. P. Wikner. III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
dervid behölle sin karakter af förnimmande. I
förra fallet skulle förnimmandet vara sig sjelft,
äfven sedan det hade gått utöfver sig sjelft,
och detta är icke möjligt. I senare fallet skulle
förnimmandet blifva ett annat än sig sjelft,
nemligen ett icke-förnimmande, antingen helt och
hållet eller delvis. Blefve förnimmandet helt och
hållet ett icke-förnimmande, så skulle detta betyda,
att der kunskap inträdde, der upphörde förnimmandet,
och det är orimligt. Blefve förnimmandet delvis ett
icke-förnimmande, så skulle detta betyda, att der
kunskap inträdde, der egde jag mindre förnimmande,
än der jag icke hade någon kunskap, och detta är
likaså orimligt.
Vi måste således förkasta de tre föreslagna
vägarne. Men huru blir då kunskap möjlig? Om kunskap
skall innebära både ett förnimmande och ett förnummet,
men dessa hvarken få blott sammanställas eller det
ena öfvergå i det andra - huru blir då kunskap möjlig?
Med ett vilkor: att de två, som kallas det förnimmande
och det förnumna, aldrig varit skilda utan i sjelfva
verket äro samma sak. Om A och B, som begge äro
något, hvarken äro utan allt samband med hvarandra
ej heller med hvarandra dela något, så att sambandet
skulle beträffa en del af någotdera; då måste det
samband, som eger rum mellan A och B, nödvändigt
beträffa det hela, hvilket vill säga, att A och B,
hafva det hela gemensamt, eller att A och B äro
samma sak. Äro de åter i sjelfva verket samma sak,
då kan skiljandet mellan båda endast bero på ett fel
hos den, som skiljer dem åt, och nemligen ett fel
i hans uppfattning eller förnimmande. Öfver-flytta
vi detta på de två, hvarom frågan gäller, så hafva
vi härmed gifvet den insigten, att uti kunskapen
äro det förnimmande och det förnumna samma sak,
och om de visa sig annorlunda, så beror detta på en
inskränkt uppfattning, en ofullkomlig kunskap. Eller:
den fullkomliga kunskapen är fullkomlig identitet af
förnimmande och förnummet; endast för den ofullkomliga
kunskapen falla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
