Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hafva vi i korthet anmält den senares samlade
skrifter, och vi uttalade då, att förf. är humorist,
ehuru icke i ordets allra djupaste och heligaste
bemärkelse, samt att hans qvicka skämtförmåga,
som bevisar förståndets öfvervigt öfver känslan,
räddat honom från en öfverdrift, som annars gerna
utgör de moderna humoristernas skötesynd, nemligen
sentimentaliteten. Då nu denna "känslosamhet", den
moderna humorns dotter, utgör ett stående drag hos de
flesta af den nyare poetiska produktionens alster,
torde det icke sakna sitt intresse för tidskriftens
läsare att korteligen undersöka den sanna humorns
väsende och tillse, huru den skiljer sig från
den nyare eller, såsom vi vilja kalla honom, den
subjektiva humorn, hvilken på vår tids diktkonst haft
ett så oerhördt och ofta så olycksaligt inflytande. Vi
taga oss derföre friheten meddela nedanstående
bearbetning och sammandrag af en under förra årets
vår i hufvudstaden hållen offentlig föreläsning om
den subjektiva humorn.
Humor betyder flytande vätska. Ordet begagnades
först, såsom Carriere upplyser i sin "Aesthetik", af
de Engelska läkare, som kallades humoralpathologer,
emedan de lade orsaken till menniskornas olikhet med
hvarandra, äfvensom grunden till de olika sjukdomarne,
i förhållandet mellan kroppens vätskor, blodet,
gallan, vattnet, lymphan. Efter den enas eller
andras öfvervigt bestämde man äfven temperamenterna,
och till sist användes ordet för att beteckna
menniskorna sjelfva i deras egendomliga nycker och
underligheter. Shakespeare och hans vänner begagna
ordet humor än om sjelfva sinnelaget, än om de lustiga
infall, som derifrån leda sitt ursprung. Först i 18:de
århundradet erhöll uttrycket sin djupare betydelse.
Man har ansett, att humorn intet annat vore än en
art af det komiska eller utgjorde ett sätt att se och
framställa det löjliga i verlden och lifvet. Från en
sida sedt, ligger häri nog en sanning, ty det ingår
ett löje äfven i humorn; man ler åt honom liksom åt
det komiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
