Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grader från den mest groteska komik till det djupaste
tragiska pathos, som någon gång t. o. m. slår
öfver till ett pathologiskt aftecknande af en
ohygglig verklighet, med samma skoningslösa skärpa
framställd som i Hogarths bekanta teckningar. Men
de hafva alla en egenskap gemensam, som gör dem till
äkta humorister och ställer dem i motsats till vårt
århundrades författare inom samma område. Det är deras
objektivitet. Låtom oss tillse, hvad detta innebär!
All poesi är ju i grunden subjektiv, d. v. s. hon
är ett uttryck af skaldens egen sinnesstämning,
af hans egna tankar och känslor, af hans egen
verldsåkådning. Men vid detta skapande ur sin egen
själ kan skalden gå till väga på tvenne olika sätt;
han kan göra som bildhuggaren: inlägga sina egna
tankar i yttre, af fantasien bildade gestalter,
hvilka han utrustar med ett lif, egnadt att uttrycka
den karakter, han förlänat dem; eller han kan
göra som musikern: låta sina känslor strömma ut i
mera obegränsade bilder, hvilka förklinga liksom
tonen, utan att antaga en yttre, bestämdt utpreglad
gestalt. I förra fallet är han episk eller dramatisk,
och vi kalla hans verksamhet objektiv; i senare
fallet åter är han lyrisk eller subjektiv. Nåväl,
den äldre humorns företräde ligger deri, att den
icke lefvat uteslutande inom känslans verld, utan
framställt sin åskådning i humoristiska figurer,
lefvande menniskor af kött och blod, om de också
icke tillhöra denna, utan fantasiens verld. Den
nyare humorn åter är subjektiv och lyrisk. Der se vi
öfverallt skalden framstå, äfven när han uppträder med
verkliga personer och icke blott låter sina känslor
spela, ty det är alltid han sjelf, som blickar fram
ur de skilda personernas drag. Det är som med en
skådespelare, hvilken under de mest olika masker dock
icke kan glömma sig sjelf och blifva, hvad han vill
vara: man ser beständigt samma personlighet under de
olika kostymerna. Ehuru sålunda i allt slags humor
skaldens personlighet, hans egendomliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
