Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om humorns betydelse, af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den dystra humorn i egentlig mening eller, såsom den
äfven kallas, den brutna humorn. Denna är ett barn
af vårt århundrade. Der frambryter subjektiviteten
eller det egna lynnet oemotståndligt, obegränsadt,
upphäfvande alla skrankor för skaldens verksamhet,
och han följer fritt sin genialitets vilda språng,
äfven om det gäller att våga det djerfvaste salto
mortale från den sjunde himmelen ned i det djupaste
helfvete. Äfven inom den objektiva humorn finnas spår
af en sådan demonisk åskådning. Vi behöfva härvid
blott påminna om hexorna i Shakespeares Macbeth,
om Mefistofeles i Göthes Faust. Men dessa äro dock
yttre, bestämda gestalter; de bo ej som onda andar
inom vårt eget bröst, utan de stå utom oss, och vi äro
liksom mera fria från deras mystiska inflytelse eller
kunna hålla oss oberoende af deras makt och på samma
gång njuta af dem fullt ointresserade. Men det är icke
så med de demoner, hvilka framkallas af den nyare,
subjektiva humorn. De äro skuggbilder af hemska och
dunkla känslor och föreställningar, som slumra inom
oss sjelfva och blott behöfva väckas för att sätta
både hjerta och hufvud i jäsning, bringa fantasien
i en öfverretad verksamhet och döfva förståndet,
som dock bör vara den måttgifvande pendeln äfven för
känslans och inbillningskraftens oroliga sekundvisare.
Derföre har denna humor en nedtryckande,
hjertslitande verkan. Vi föras till randen af det
sönderremnade hjertats bottenlösa afgrunder, så att vi
fattas af svindel, när vi blicka dit ned i djupet. Den
skildrar för oss naturens och historiens utveckling
såsom ett kretslopp af idel jemmer och elände och
framställer för oss hela verlden som ett tomt,
ihåligt skal, öfver hvilket den vill att vi skola
skratta, när vi upptäckt tomheten och ihåligheten. Och
hvadan kommer detta sjukliga väsende? Naturligen från
skaldens eget inre. Är han en starkt sedlig natur,
så väckas inga slika andar hos honom. Kan han deremot
icke fylla lifvet med ett väsendtligt innehåll och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
