Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bernhard Elis Malmström. Utkast till ett skaldeporträtt af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
också i sina skrifter för den, som gör sig möda att
uppspåra den innersta klappande hjertpunkten inom
den med hans eget lugna sinne fullt harmonierande,
stundom för ett mera brusfullt lynne nästan kyliga,
klassiska formen.
Ja, klassisk är just rätta uttrycket om Malmström,
och det icke hlott beträffande hans form, utan i
viss mån hela arten af hans vittra verksamhet och
hans person. Det var de gamles lugna jemnmått och
instinktlika afsky för allt, som på ett opassande
sätt störde den ädla harmoniens lagar, det var deras
känsla för en sann och helgjuten, men inom en högre
sfer än den vanliga upplyftad eller idealiserad natur,
som utgjorde grunddraget äfven i Malmströms dikt och
esthetiska åsigter, emedan hans hela väsen i sitt eget
lugna jemnmått af krafter lärde honom från första
stunden sympathisera med de gamle lä-romästarne
i sanning och natur. Deraf kom också hans ofta
uttalade misshag med allt, som i egentlig mening
kunde kallas romantiskt, - icke i den vidsträckta
Hegelska fattningen, der den romantiska konsten göres
likbetydan-de med den kristna, utan såsom särskild
beteckning för medeltidens ideal äfvensom f or de
nyare riktningar, hvilka hyllat samma principer
och derföre betraktat lifvet och verlden med samma
ögon. Derför kan man väl ock säga, att för Malmström
- likasom det måste vara för hvarje sundt sinne och
hvarje oförvillad åskådning - var all äkta poesi och
konst klassisk i vidsträckt bemärkelse, då deremot
allt, som annars kallas romantiskt, beror på någon
sjuklighet och blir liktydigt med fantasteri. För att
undvika missförstånd tillåta vi oss en kort förklaring
af förhållandet mellan de båda omtvistade uttrycken,
såsom vi anse, att de af Malmström fattades och med
honom af hvarje tänkande böra fattas.
Är menniskan sjelf måttet för skönheten i sin egen
verld, är hennes fantasi källan för all poetisk och
konstverksamhet, så måste också de historiskt gifna
resultaten af en sådan verksamhet bära någon pregel
af de olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
